Från noll till 80 på sex år

I Stefanskyrkan i Vanadislunden i Stockholm sitter kyrkoherde Catharina Segerbank med sitt konfirmandarbetslag. Det är skärtorsdag och förväntan i luften i Sankt Johannes församling.

Strax ska två grupper med maj- och junikonfirmander sprida ut sig i bänkraderna, försedda med ansiktsmask och fulla med undringar. Hur ska det här bli? Vi som bara träffats digitalt hittills, hur ser de andra ut i verkligheten?

Och vart kommer vi att ta vägen på det efterlängtade lägret, knappast franska Juan-les-Pins som var ursprungstanken. Knappast andrahandsvalet Köpenhamn heller.

Men till Vildmarkshotellet med pilgrimsvandring i Kolmården blir det allra säkrast.

– När jag kom hit 2015 fanns ingen konfirmandverksamhet. Vi hade noll konfirmander. Tillsammans har vi lyckats skapa något väldigt uppskattat och fullbokat, säger Catharina Segerbank som tagit fram ett helt eget konfirmandmaterial, Pray for Europe, vars namn har sin upprinnelse i de olika terrorattacker som ledde till Pray for Berlin, Pray for Istanbul och så vidare.

I materialet finns tolv nyskrivna noveller kring tolv teman, som helighet, ensamhet, flyktingar. Varje tema innehåller en novell, en lektion och en sång, allt skapat av församlingens egna medarbetare.

– Vi har gått utanför våra befattningsbeskrivningar och varit kreativa ihop, förklarar Catharina Segerbank och lyfter fram musiker, diakon Micaela Leijonmarck Pilati, prästen Annika Björnström och en egen socionom som arbetar i församlingen. Och så ungdomsledarna förstås.

– Vi har skapat tillsammans och gjort något helt eget som alla som vill kan använda sig av. Utan hängivna medarbetare inom samtliga verksamhetsområden hade detta aldrig gått. Det har också krävts stort ekonomiskt mod av kyrkorådet att våga satsa på konfirmander från noll till 80.

Förutom de två hemmagrupperna, samlas sedan förra sommaren svenska ungdomar från hela världen i församlingen för att delta i konfirmationsundervisning Konfa Sweden sista veckan i juli.

Sankt Johannes är en av Svenska kyrkan i utlandets hemvändarkyrkor, där 20 ungdomar lär känna Stockholm, Sverige, Svenska kyrkan och kristen tro.

– Det blev en stor succé som förstås har bidragit till församlingens fina siffror. I den gruppen talar vi mycket om identitet, var man hör hemma, vilka vi är och blir.

Ungdomarna som kommer till Stefanskyrkan denna soliga skärtorsdag för den första träffen i verkligheten, får bulle och dricka och Catharina Segerbanks fantastiska berättelser ur sitt eget liv. Konfirmandäventyret har börjat.

✽ ✽ ✽

Nu i år konfirmeras 70 procent av de kyrkotillhöriga åttondeklassarna i Löddebygdens församling i Lunds stift. Det innebär att 100 av 144 möjliga konfirmeras, ett år när församlingen varken kunnat kalla till fysiska träffar mer än en gång eller resa i väg på läger.

– Det betyder att det är vårt innehåll som lockar, inte själva platsen, säger komminister Eva Hejde.

– Ofta lyfts resor och läger fram som det som lockar ungdomarna, men vi hoppas kunna erbjuda något betydligt enklare här på hemmaplan i sommar beroende på hur restriktionerna ser ut. Vi vågar lita på att vi skapar trygga plattformar, oavsett var vi är, där vi talar kristen tro.

Tillsammans med församlingspedagog André Nyberg och ungdomsledare Lena Schertell Widell har Eva Hejde byggt en struktur och ett innehåll som lockar de unga.

När hon kom till Löddebygden för 24 år sedan som ung pastorsadjunkt, gjorde hon hembesök hos alla konfirmandfamiljer. Att bli en del av församlingsbornas sammanhang och skapa relationer, var betydelsefullt.

– Vi har en eller två föräldramöten per termin. Föräldrarna är en viktig del i konfirmandarbetet. Samtidigt som konfirmanderna är på väg in i vuxenlivet är de inte så stora. Därför är det föräldrarna som meddelar att en ungdom fått förhinder och inte kan komma på en träff till exempel.

I slutet av 1990-talet var andelen konfirmander i Löddebygden runt 70 procent av det totala antalet kyrkotillhöriga åttondeklassare. En nedgång kom successivt efter ett antal år, ner mot 50 procent, en utveckling som följde trenden i övriga Sverige.

En högre växel lades in i arbetet och nu är församlingen på en 80-procentig nivå. Målet med ungdomsarbetet är tydligt och inskrivet i församlingsinstruktionen. Både kyrkoherde Owe Backland och kyrkorådsledamöterna är intresserade och positiva till konfirmandverksamheten.

Det har underlättat samsynen, förklarar Eva Hejde. Konfirmandhandlingsplanen är ett levande dokument.

– Relationerna omfattar också hur arbetslaget fungerar, hur tar vi till vara varandras resurser och hur lär vi oss tycka om varandras olikheter? Vi drar varandra. Ofta får vi höra att vi dricker mycket kaffe i Löddebygden. Ja, det är möjligt, men så har vi också väldigt goda relationer till varandra.

Grundbegreppet i konfirmandarbetet är ”Se människan!” Att tycka om att träffa människor, ungdomarna, vara nyfiken på vad andra kan säga mig om kristen tro är grundläggande, förklarar Eva Hejde.

– Det är viljan och lusten att möta konfirmanderna och deras tankar som ger näring. Allt börjar med Jesus. Ofta frågar han: Vem är du? Han är intresserad av att bygga relationer och han är nyfiken. Precis som vi arbetar. Hur mötte Jesus andra människor? Jo, med öppenhet och nyfikenhet.

– Vi måste se till helheten och vara tillgängliga. Vems är kyrkan? Vems är församlingshemmet? Ungdomarna måste få känslan av att kyrkan är deras, fyller André Nyberg i.

I julas åkte arbetslaget hem till de 100 konfirmanderna och lämnade en påse med ”gott och blandat”: julgotter, biblar, anteckningsböcker med uppgifter och instruktioner.

Lena Schertell Widell berättar om den fysiska träff som ordnades i samband med sportlovet. I grupper om åtta, alltså över tio stycken träffar totalt, samlades konfirmanderna i kyrkan på ett coronasäkert sätt.

– Då handlade det mycket om att lära känna, bara det här att bli kallad vid namn är jätteviktigt för upplevelsen av att bli sedd. Mycket tid gick åt till att prata om hur ungdomarna mådde. Det är i en speciell tid vi lever nu.