Gemensam ton för integration

Borden är dukade och från grytorna sprids doften av spenat och kokosmjölk. En efter en dyker deltagarna upp, de sista med andan i halsen efter jobb och skola. Alla hälsar på varandra. Några blygt, andra rättframt.

– Jag är så glad att få komma hit och träffa folk, särskilt svenskar som jag inte träffar så ofta annars, säger Mehdi.

Han är en av flera ensamkommande killar från Afghanistan som är med i Heliga trefaldighetskyrkans projekt Come Together, ett koncept skapat av Gospelverkstaden i Stockholm.

– Jag har aldrig kunnat sjunga, men här behöver man inte vara perfekt. Jag har lärt mig att det bara gäller att lägga rösten på rätt nivå, säger han.

Alla röster ryms i en kör. Alla åldrar, personligheter, erfarenheter och bakgrunder likaså. I Come Together-kören i Fosie församling möts unga och gamla, nyanlända och etablerade svenskar. Tio torsdagskvällar i rad har de nu träffats för att sjunga och äta tillsammans och, viktigast av allt, mötas.

– Det är roligt och spännande att få lära känna de andra, säger Anna, som även sjunger i kyrkans ungdomskör.

Bordsgrannen Mohammad håller med:

– Jag är ensam i Sverige. Här får jag öva min svenska och känna att jag hör till. Svenska kyrkan är speciell, alla är så snälla och öppna, säger han.

Med mätta magar samlas de 22 deltagarna snart i kyrkorummet. Innan det är dags att ta ton ska de göra några lära känna varandra-övningar, den här kvällen utan att använda sig av ord.

– Ni ska få bilda ett rakt led där den yngsta står först och den äldsta sist, säger körledaren Peter Ernberg.

Det böjar lite fnissigt och osäkert, men när de kommer på att de kan visa hur gamla de är med hjälp av fingrarna, blir det lättare. Snart bildar de ett perfekt åldersled från 21 till 86. Näst sist i raden står 81-årige Samuel med ett stort leende på läpparna.

– Det är roligt att vara med i den här gruppen. Det gör mig så glad, säger han.

När sången kommit i gång är han långt ifrån ensam om att le. Även om några får kämpa med att få till tydliga svenska s och r, tycks de alla njuta av att höra hur deras röster blir till vacker kanon och oväntade stämmor. På repertoaren står både klassiska sånger och gospelsväng, med hyfsat enkla texter för språkförståelsens skull.

– Det viktiga för mig är att vi får alla att sjunga och känna sig trygga, säger Peter Ernberg.

Musikern Kristina Furbacken kompar på piano, barnledaren Mikaela Brorsson sällar sig till sopranerna och prästen Filip Dagerklint till tenorerna. Till konserten får kören dessutom förstärkning av fler musiker och kyrkans ungdomskör.

– Jag kan egentligen inte sjunga, men när jag gör det här mår jag bra, säger 21-årige Jemed som kom som flykting för tre år sedan.

– Oftast sitter jag bara ensam hemma och tänker på allt det svåra. Det gör jag inte nu, säger han och stämmer in i ”Öppna din dörr”.

Stämningen stiger ju mer rösterna öppnas upp. Både den egna osäkerheten och nervositeten över den annalkande konserten släpper. Just nu är det bara sången de gemensamt skapar som spelar roll.