Herre, se vår bön – gudstjänst på teckenspråk

Marken och träden är täckta av snö och solen håller just på att gå ner när nästan 30 deltagare samlas för att fira julgudstjänst i Leksands kyrka.

Prästen Barbro Lilja Brattgård har länge förberett dagens agenda och har sett till att flera församlingsbor är involverade i gudstjänsten på olika sätt.

I september anställdes hon av Leksands pastorat och 50 procent av tiden arbetar hon för Västerås stift. Arbetsuppgifterna är blandade och det geografiska arbetsområdet stort. Förutom att förrätta kyrkliga handlingar och ha själavård är hon en av tre som har fått uppdraget att översätta delar av nya kyrkohandboken till teckenspråk.

– Det är allt ifrån hembesök till att översätta konfirmationsgudstjänsten. Jag gillar den bredden, säger Barbro Lilja Brattgård.

Under dagens gudstjänst råder ombytta roller. Nu måste den som inte är teckenspråkig beställa taltolk för att kunna ta del av innehållet eftersom allt är på teckenspråk; predikan, trosbekännelsen, Herrens bön och psalmerna teckenspråksgestaltas av tolkelever från Västanviks folkhögskola. På förbönen svarar församlingen ”Herre, se vår bön”.

Mattias Flatebö brukar gå till kyrkan och vara med på tisdagsträffarna som Barbro håller i, Kyrka på teckenspråk. Han tycker gudstjänsten var rolig.

– Det är bra att den är på teckenspråk, skönt att det inte var någon tolk, säger han.

Flera av deltagarna är nyanlända och bredvid Mattias Flatebö sitter en kille som berättar att berättelsen om Jesu födelse träffade honom rakt i hjärtat. Han kan inte kan ställa upp med namn, men säger att gudstjänsten var väldigt fin.

Efter gudstjänsten beger sig deltagarna vidare till församlingshemmet S:t Persgården för kyrkkaffe. Hit har också Åsa Grönberg, stiftskonsulent för teckenspråkigt arbete i Västerås stift, tagit sig. Tillsammans med Barbro Lilja Brattgård höll hon en dialogpredikan under gudstjänsten där hon gestaltade Maria och Barbro ängeln Gabriel.

Hon säger att det viktigt att alla känner sig inkluderade och att en gudstjänst direkt på teckenspråk blir något helt annat än om den bara hade tolkats.

– Det blir en visuell samstämmighet, säger Åsa Grönberg.

En av de drivande krafterna bakom att Leksands pastorat till slut fick en teckenspråkig präst var tidigare ordförande i kyrkorådet Karl Henrik Eriksson.

– Han är den som jobbat och varit mest engagerad i det här, säger Liv Lunde Andersson, förtroendevald i Leksands pastorat.

Hon berättar att det kanske funnits en känsla att döva får ta del av gudstjänst eller kyrkliga handlingar när det teckenspråkstolkas.

– Men det är en katastrof att inte få förrättningar direkt på sitt språk, säger Liv Lunde Andersson.

Prästens arbetsfördelning mellan pastoratet och stiftet tror hon blir jättebra och känner redan nu att hörande och döva församlingsbor börjar få upp ögonen för varandra till exempel vid kyrkkaffet.

För Barbro Lilja Brattgård var det självklart att tacka ja till tjänsten.

– Det var en så lockande utmaning, en drömtjänst.

Barbro Lilja Brattgård säger att hon ser det ur ett rättviseperspektiv.

– En kyrka avslöjar sig väldigt mycket i hur hon behandlar sina minoriteter. Vad är vi för kyrka om vi inte möter minoriteterna?

Rättelse i tv-inslaget nedan: Ingvar heter Edwall i efternamn.