Många människor söker sig till Hammarby församling i Upplands Väsby för stödsamtal och för att få hjälp i svåra situationer. Det kan handla om sorg, ensamhet, men också om att man inte får den hjälp av det offentliga som man har rätt till. För diakonen Lisa Hofverberg kan det ibland vara tunga möten, men numera tar hon hjälp av kommunen för att finna lösningar.
– I morse träffade jag och kommunens budget- och skuldrådgivare tillsammans en konfident. Hon sa direkt att konfidenten kunde söka ett antal bidrag som den har rätt till. En duktig rådgivare har mycket kunskap och kontakter, och det kan ändra en situation från hopplöshet till hopp, säger Lisa Hofverberg.
Samarbetar med kommunen
Det är bara ett exempel på samarbetet mellan församlingen och Upplands Väsby kommun.
Ett annat område rör integration och stöd till flyktingar. Upplands Väsby är en mångkulturell kommun och kyrkan har under lång tid fungerat som en väg in i samhället för många invandrare.
Kyrkan driver ett språkkafé där det samlas cirka 70 personer varje vecka för att träna svenska och lära sig mer om samhället och möta människor. Där finns även kommunens medarbetare på plats.
– De kommer gärna då de når många medborgare på språkkafét som inte kommer till kommunen för stöd och råd.
Lisa Hofverberg började i Hammarby församling för åtta år sedan och hade då i uppdrag att fördjupa samarbetet med kommunen. Tillsammans med en annan diakon bjöd hon in kommunchefer och kommunanställda till ett frukostmöte om de många ensamkommande ungdomarna som då kommit till kommunen.
– Det blev en stor samling och startskottet på arbetet med ensamkommande, säger hon.
Långsiktiga relationer
Hon betonar vikten av att bygga upp relationer med kommunen, och att det är ett team i kyrkan som sköter kontakterna så att arbetet blir långsiktigt och hållbart. Församlingen har därför fortsatt att arrangera nätverksmöten.
– Vi har bland annat haft samlingar kring barn i utsatthet och psykisk ohälsa. Det är så viktigt att mötas runt en fråga för då får man ansikten på människor och det blir lättare att ses igen och samverka.
Många kommunanställda har en ganska vag uppfattning om vad en diakon gör. Lisa Hofverberg har ägnat mycket tid åt att förklara diakonens uppgift, att stå på de utsattas sida och vara en röst för dem som inte hörs. Hon uppfattar att kommuncheferna nu förstår diakonernas uppgift och respekterar deras arbete. Men att hon har bra kontakt med kommunen innebär inte att hon lägger sig platt för myndigheterna.
– Jag lägger mig i, ringer och ifrågasätter beslut om till exempel ekonomiskt bistånd, när vi tycker att det gjorts fel bedömningar. Påverkansarbete och profetisk diakoni är en del av vårt uppdrag, säger hon.
Bönen hjälper
Även om församlingen i dag kan hjälpa fler så är det inte alla som får förändrade livssituationer. Lisa Hofverberg har med åren lärt sig att hon inte kan bära andra människors liv, och hon låter det egna hemmet och familjen vara en fredad zon.
– Jag har som rutin att när jag tar av mig diakonemblemet så ber jag: ”Gud, nu lämnar jag över till dig, nu får du ta nattpasset.”
En annan kraft som hjälper henne att orka är bönen.
– Vi ber mycket i vårt team, både inför och efter möten. Jag brukar ibland fråga konfidenter om de vill att vi ber för dem efteråt eller tänder ett ljus. Många uppskattar det och som en uttryckte det: ”Kan du be för mig, och hoppas åt mig och även tro åt mig. Jag orkar det inte själv just nu.”
