Kyrkans ledarskap kopierar samhällets

Bokens titel, Så är det inte hos er, kommer från Markusevangeliet. Formuleringen kan läsas deskriptivt, som ett konstaterande – församlingens gemenskap är en miljö som avviker.

Men fortsättningen av bibelversen är normativ och pekar vidare mot ett ideal – ”utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare”.

En alternativ ordning. En omvänd hierarki. Hur märks den visionen i dagens kyrka? Allt mindre, menar författarna till antologin som är resultatet av ett symposium som hölls på Enskilda högskolan i Stockholm i mars 2019. 

I boken skriver åtta forskare om vad det andliga ledarskapet innebär. Bland dem märks bland andra Karin Johannesson, Joel Halldorf och Sofia Camnerin. Syftet med antologin är att fylla det hål som man menar finns vad gäller akademisk teologisk reflektion av ledarskapet i kyrkan. 

En av de åtta författarna är Erik Sidenvall, stiftslektor i Växjö och adjungerad professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet. Han är också en av bokens redaktörer.

– Teologi kring ledarskap görs hela tiden. Men vi vill hjälpa läsaren att lyfta blicken från vardagen. Vad är det som egentligen sker och vad betyder det?

En viktig sak av det som sker, och som både Erik Sidenvall och flera av de andra skribenterna skildrar, är hur metoder och modeller från näringslivet gjort sitt intåg och hur dessa ofta kolliderar med kyrkors och församlingars självförståelse och uppdrag.

– Vi säger absolut inte att organisationsideal utanför kyrkans värld inte skulle gå att applicera i kyrkliga sammanhang. Men vi menar att man behöver se dem ur ett teologiskt perspektiv. 

Själv nämner han bland annat new public management, NPM, ett styrmedel som fått stort genomslag inom svensk offentlig sektor, där det också blivit kritiserat. Samma styrnings- och ledningsideal används i kyrkan utan att, som Erik Sidenvall skriver, ”jag någonsin har hört begreppet nämnas i ett svenskkyrkligt sammanhang”.

– Det fascinerar mig. Min egen tolkning är att den här typen av modeller inte anammas på grund av faktiska beslut, utan kryper in andra vägar som i grunden handlar om sökandet efter legitimering ur ett samhällsperspektiv. Svenska kyrkan är en del av det offentliga Sverige och kyrkan som organisation väljer instinktivt att sätta sig i relation till andra stora organisationer.

Många av kyrkans förtroendevalda har erfarenheter från kommun och landsting. Med sina bakgrunder i lokala politiska organ kommer också en förväntan på hur organisationer ska byggas upp och hur man pratar om mål och budgetarbete, menar Erik Sidenvall.

I sitt eget arbete ser han hur Ikea ofta får vara förebild när det gäller förmågan att uttrycka ett tydligt budskap och att ha en enkel och rationell organisation.

– Men Svenska kyrkan har en annan självbild och historia. Den är uppbyggd på ett annat sätt. Det relationella ledarskapet, som präglat Svenska kyrkan, hamnar i skymundan.

Det man kallar ett tjänande ledarskap har fast förankring i teologin, säger Erik Sidenvall. Men det är inte det som lyfts fram. I fokus står i stället är ledaren som styr kontrollerat och rationellt och som bygger upp organisationen.

– Svenska kyrkan lider av dåligt organisatoriskt självförtroende. Det finns många ledarskaps- och organisationsideal i Svenska kyrkan som är väl värda att värna. Till exempel det decentraliserade och församlingsnära, liksom traditionen av samverkan mellan förtroendevalda och olika sorters professionskunskap.

Ni menar att teologerna tystnat kring de här frågorna, varför har det blivit så?

– Det är svårt att säga. Inom universitetsteologin handlar det i hög grad om att forskningen har sina egna frågor och sin egen logik, det är andra ämnen som hamnar i fokus. I församlingsvardagen handlar det om att man vänjer sig vid någon sorts normalitet, vid att det är så här saker och ting ska fortgå.

Sedan 1990-talet har Svenska kyrkan befunnits sig i en intensiv omvandlingsprocess. Det handlar inte enbart om relationsförändringen kyrka–stat utan också om andra faktorer – som sedan blivit sammanvävda med skilsmässan och dess efterverkningar.

Erik Sidenvall menar att en ny hierarki uppstått och att den i hög grad beror på förändringen av kyrkoherderollen. Jämfört med tidigare, då i princip alla präster förväntades bli kyrkoherdar, har sammanslagningarna gjort kyrkoherderollen till ett tydligt chefsuppdrag och i praktiken till ett annat yrke som ligger allt längre från det pastorala uppdrag som tidigare stod i centrum.

Kyrkorådens roll har också förändrats på ett sätt som påverkar synen på ledarskap. 

– För 40–50 år sedan var kyrkorådens uppgift att se till att rätt beslut fattades utifrån frågan om vad man fick lägga kyrkoavgiftsmedlen på. I dag förväntar man sig ett aktivt arbete kring församlingens uppdrag. Det är en successivt glidande rörelse som vi ser så mycket av och som gör det nödvändigt att man reflekterar med en viss distans kring det här med ledarskap.

Erik Sidenvall beskriver hur prästyrkets ”professionsideal” försvagats i takt med att prästerna blivit lokalanställda. 

– Tanken på det självständiga uppdraget och känslan av att bära en kunskap tillsammans som kår är inte lika stark i dag.

Till prästyrkets avprofessionalisering hör också prästmötets förändring. Prästmötet som en arena för överläggning med stiftsledning och biskop kring angelägna frågor har snabbt försvunnit under 2000-talet, menar Erik Sidenvall. 

– Man ska inte vara nostalgisk i överkant. Det finns goda skäl till dagens präst- och diakonmöte för fortbildning och gudstjänst. Men den där ingrediensen där man samlas och tänker tillsammans är borta.

Andra ämnen han beskriver handlar om spänningen mellan vigningstjänster och så kallade profilyrken. Erik Sidenvall ser ett allt tydligare ”human resource-tänkande” i diskussionen kring kyrkans profilyrken, som konkurrerar med de äldre normerna kring vigningstjänsterna. Normer som han menar handlar om värdet av ett slags tyst kunskap inom kåren. 

Boken innehåller texter skrivna ur olika kyrkotraditioner. Har perspektivet gett dig några särskilda insikter om Svenska kyrkan? 

– Det som blir tydligt är den fortsatta betydelsen av folkrörelsearvet. Det finns ett folkrörelsedrag inom Svenska kyrkan, men det har haft svårt att få utrymme i kyrkan som den uppstår efter 2000. Berättelsen sedan dess har i stor utsträckning handlat om kyrkan som en officiell organisation. 

Vad behövs mest just nu i den teologiska diskussionen kring ledarskap i Svenska kyrkan?

– Det organisatoriska självförtroendet behöver stärkas. Det finns värden som är sammanvuxna med hur vi ser på oss själva och som behöver bevaras. Vi behöver också skapa former för reflektion kring ledarskap, det räcker inte att det dyker upp en bok då och då.