Succé för kyrkans bilkurragömma: "Något att se fram emot"

Fredagkväll. Baksätet på en pimpad svart Volvo 740. Röda ledslingor från Biltema lyser upp och gör det mysigt inne i bilen. Efter en slingrande färd på Arbogas gator har vi stannat till vid en garageinfart, dold bakom frodigt försommarbuskage.

Neo Wasell, en ung man i sällskapet, har gått upp till sin lägenhet alldeles intill för att hämta chips och stämningen är på topp. Volvon är Alice Björklunds, men eftersom hon ännu inte har körkort för bil får Benjamin Karlsson köra. Alice hade Epa förut, men nu har hon en vanlig Volvo och fortsätter vara med på bilkurragömman.

– Vi kommer för gemenskapens skull. Vi är jätteglada att de gör det här för oss, kyrkan. I stället för att tycka att vi är drägg fixar de träffar som betyder något för oss. Det känns väldigt roligt, säger Alice Björklund.

En Epatraktor som också är med på bilkurragömman glider så tyst den kan förbi oss och ställer sig i närheten. Församlingspedagog Mikaela Lundin livechattar via Instagram och komminister Johan Linnman kör kyrkbilen och letar efter ungdomarna.

Vi har fått tio minuter på oss att gömma våra bilar och A-traktorer. Nu letar kyrkbilen efter oss.

Vi hör Mikaelas röst i telefonen: ”Jag ser dig, Elias!” Ungdomarna skriver svar i chatten och bekräftar att de blivit hittade. Men Alice Björklunds Volvo klarar sig undan upptäckt till ungdomarnas stora glädje. ”Vi klarade oss igen!”

Vid samlingen på långtidsparkeringen vid järnvägsstationen har vi tidigare på kvällen träffat Fhilip Magnusson som går i ettan på gymnasiet. Han har en stilig röd pickup och är laddad för kvällens två omgångar av bilkurragömma plus den tredje då prästen och pedagogen i sin tur ska gömma sig.

– Det är inte så lätt alla gånger att ha Epatraktor. Andra bilister tycker att vi kör för fort eller för sakta och många klagar. Men nu när kyrkan har börjat med det här har vi träffarna att samlas kring. Mina föräldrar tycker att det är toppen. Vi har något att se fram emot och göra. För det händer inte så jättemycket i Arboga.

Förberedelserna har på sina håll varit stora. Som kamouflagenät instoppat i skuffen. Om nätet läggs över Epatraktorn i en skogsdunge är det så gott som omöjligt att se bilen.

Församlingspedagogen Mikaela Lundin gör sig redo för nästa omgång. Drygt 30 fordon står på två led och hon startar dem i proffsstil. Med armarna uppåt, utåt och sedan sänkta. Bilarna varvar upp och tävlingsinstinkten tar över. När startskottet går, pinnar bilarna iväg allt vad kamremmen håller.

Bilkurragömma en gång i månaden

Kvällen övergår snart i tidig natt. Det gäller att inte sluta för tidigt, utan hålla kvar de närmare 70 ungdomarna så länge det går och är roligt.

En gång i månaden arrangerar Arbogabygdens församling bilkurragömma. Det började 2020 med en fråga från kommunen. Vad kunde Svenska kyrkan göra för motorburna ungdomar som allmänheten uppfattade som störande?

– Det är många unga som håller på med idrott eller har andra aktiviteter, men den här gruppen har ofta inget ordnat, säger Johan Linnman, präst i församlingen.

Efter en provomgång med god uppslutning permanentades verksamheten och nu försöker Mikaela Lundin och Johan Linnman arrangera bilkurragömma en kväll i månaden. En träff då filmen Bilar visades på biografen, korvgrillning samt jakt på påskharar i Sankt Nicolai kyrka i stearinljusens sken har kryddat fredagskvällarna och varit uppskattade, förklarar de.

Den 20 augusti kommer en heldag med Epatraktorer att ordnas på Finnåkers stiftsgård, tre mil bort. Det gäller att vara påhittig och förnya konceptet, men idéer saknas inte.

– De flesta av de här ungdomarna hade vi aldrig mött tidigare, men över tid har vi fått fin kontakt, säger Johan Linnman.

Mikaela Lundin fyller i att Instagram är en utmärkt kanal att nå ut med. Arbogamotorkyrka växer på sociala medier för varje kurragömmaträff. Hon har också församlingskontot Änglanytt där hon är karaktären Majken som med mycket humor svarar på frågor som ungdomar har. Nu har kontona Änglanytt och Motorburen ungdom kopplats ihop.

– Vi är jättetydliga med att vi är kyrka, vi har kyrkkläder på träffarna och ungdomarna vet ju att vi är präst och församlingspedagog, säger Johan Linnman.

– Vi har kommit längre med den här gruppen än vad vi nånsin trodde vi skulle göra. Vi behöver inte vara tydligare med det kyrkliga. Vi har samtal och kontakt och det är gott nog. Det här är vår variant av modern mission.