Nya diakonala metoder stöttar till självförsörjning

Svenska kyrkan kan hjälpa 2 600 personer per år att få förutsättningar att gå vidare till egenförsörjning. För att nå det målet behöver endast tio procent av församlingarnas integrationsarbete ställas om till modeller med strategisk samverkan mellan diakoni och lokalsamhälle.

Detta enligt beräkningar inom det tvååriga Vinnova-projektet Diakonalt Entreprenörskap. I projektet har det första steget på vägen tagits, i samverkan mellan Stockholms Stift, Svenska kyrkans forskningsenhet och Arbetsförmedlingen.

Ett arbetssätt har tagits fram och provats, och när projektet nu är avslutat fortsätter två av de tre verksamheterna inom projektet att ta in nya praktikanter. Samtidigt ska projektet spridas bland annat med hjälp av en rapport, och med workshops och besök i intresserade församlingar.

– Det går bra att höra av sig till mig, jag kommer gärna och berättar, säger projektledaren Ayda Moayedzadeh.

I grund och botten handlar den diakonala innovationen om att genom samverkan med lokala aktörer lösa lokala utmaningar, mer specifikt att stötta kvinnor med låg eller ingen utbildning till självförsörjning. Men modellen är överförbar på andra frågor också.

Församlingarna som arbetat i projektet är Ekerö, Tyresö och Botkyrka. Där har innovativa diakonala verksamheter skapats, i samarbete med sociala företag. I Ekerö en remake-verksamhet, i Tyresö ett kafé, och i Botkyrka en syverkstad. De två förstnämnda verksamheterna fortsätter också efter avslutat projekt, i Ekerö har remake-verkstaden utmynnat i en IOP (idéburet offentligt partnerskap) med kommunen.

Men vägen framåt var varken självklar eller enkel. I kyrkans sfär av mjuka värden var den affärsmodell – business model canvas – som projektet utgick ifrån främmande. Ayda Moayedzadeh konstaterar att det har varit en process av intensivt lärande även för henne.

– Affärsutveckling är lite kontroversiellt i kyrkan. Ett mindre affärsmässigt språk visade sig ge bättre fäste för processen. Så vi gjorde om affärsmodellen till ett kyrkligt koncept: vi kallar inte det vi gör för en affärsplan, och vi säger innovation i stället för entreprenörskap, exemplifierar Ayda Moayedzadeh.

Att ta in samma strategier som används i utveckling av vinstdrivande företag var huvudidén. En effektivare diakoni hjälper fler, och för att komma dit såg Ayda Moayedzadeh att kyrkan behöver mäta effekter och resultat på ett annat sätt än tidigare.

I de tre församlingarna startade tre parallella diakonala samverkansprocesser. Där har också för första gången inom kyrkan genomförts hackathon, med Startup Weekends från Google för Entreprenörer som förebild. Fast det kallas innovationslabb i detta projekt.

Alltså: all personal från församlingarna som deltog i diakoniutvecklingsarbetet fick sitta ned i samma rum som möjliga lokala samverkanspartners – lokala företag, jobbcenter, arbetsförmedlingen och andra. Och sen fick de hjälpas åt att hitta gemensamma lösningar för att få ut lågutbildade kvinnor i självförsörjning. De kunde ha suttit där än i dag, för det var under protester som deltagarna till sist gick med på att avsluta innovationslabben

– Jag såg att befintliga verksamheter inom kyrkan med fokus på självförsörjning och integration bara löste en del av problemet, jag såg också att personer kunde bli kvar mycket länge i verksamheterna.

– Det kom in resurser bara för att vi öppnade för samtal – alla kom och presenterade sin egen påse med möjligheter, och berättade vad de önskade av de övriga för att själva kunna bidra, berättar Ayda Moayedzadeh.

En stor fördel med samverkan är att deltagare har någonstans att gå när de med nyvunnen kompetens och bättre språkfärdigheter ska prova sina vingar utanför Svenska kyrkan. Men det förutsätter att deltagares utveckling mäts.

– När vi åtar oss praktikanter ska vi ha ett mål: efter tre månader ska de ha uppnått en viss nivå i språket, exempelvis. Och när de har utvecklats så att de är mer anställningsbara ska vi släppa dem.

Ayda Moayedzadeh konstaterar att kyrkan har en del att jobba på när det gäller samverkan med lokala aktörer:

– Vi behöver bli medvetna om hur attraktiv kyrkan är som samverkanspartner, kyrkan har gott rykte och är en pålitlig aktör! Här finns stora möjligheter, och det är bara våra interna strukturer och vår organisationskultur som hindrar oss. Vissa samarbetspartners upplevde oss som tröga.

Projektet har haft en budget på 12 miljoner kronor. Närmare tre miljoner kommer från Vinnova. Men projektet växte, och medel har kommit också från alla involverade aktörer. Det har inneburit att flera olika forskare och konsulter har kunnat engageras.

En av dem är Åsa Öberg, innovationsdesigner och forskare på Mälardalens Högskola samt Politecnico di Milano i Italien, som annars främst arbetat med större globala företag.

– Vi tog ett mycket välkänt innovationsverktyg och ritade om det för att få fokus på människors utveckling, välmående, och egenmakt. Det här är helt enkelt affärsutveckling i ett icke-vinstdrivande sammanhang, och det är oerhört spännande!