Så jobbar rekordförsamlingen

Hitta former som är ömsesidiga. Kyrkan ska inte bara få utan också ge.

Malin Ahlgren är barn- och ungdomsledare i församlingen - men också i skolan. Hon blir därför en brygga mellan skolan och kyrkan.

– Visst underlättar det att jag är med dem i skolan, att jag känner varenda en och kan påminna om att det är konfirmationsundervisning i kväll.

Konfirmanderna är kyrkans framtid. Då måste det också få kosta.

Konfirmandarbetslaget består av två pedagoger, en musiker och en präst som alltid finns med och det gör att man kan ha flera olika inriktningar.

Någon gång har alla fått prova på att spela olika instrument, en annan har man haft yoga. Varannan träff avslutas med ung mässa.

– Det satsas medvetet resurser i pastoratet för att upprätthålla detta för det finns så många olika behov i den här gruppen av ungdomar, säger Daniel Lindén.

Arbeta med assistenter, ungdomar som själva nyligen konfirmerats.

- Det är en resurs som betyder mycket för oss. Det ger också dem en ledarskapsutbildning som de sen kan använda i sina cv:n, säger prästen Daniel Lindén.

Sätt ett smart och realistiskt mål och höj ribban försiktigt.

– Vi utvärderar ständigt och deltar i kontraktssamarbeten kring konfirmander. De får ha roligt och det underlättar när man sen ska prata om allvarliga saker som döden. De lär sig vad kyrkan står för, bortom fördomar.

Se till att det blir en god stämning i gruppen och våga samverka i kontraktet och stiftet.

– Man måste se till att det blir en bra stämning i gruppen, bygga in upplevelser och våga samverka i kontraktet och stiftet. I Västerås stift samlas runt 1 200 konfirmander i domkyrkan på våren till en stor träff som brukar vara mycket uppskattad, säger Malin Ahlgren.

– Vi ska konkurrera med all fritidsverksamhet, fotboll, ishockey, ridning. Därför är det viktigt med tillgänglighet och enkelhet. Att gå från skolan och hit, få fika när man kommer, vara här och uppleva något bra förhoppningsvis. Och det funkar uppenbarligen, säger Daniel Lindén.

– Det finns en stor nyfikenhet och man ska inte vara rädd att stå för det som kyrkan är. Vi har ju en hel del att erbjuda. Samtal om döden, livet, relationer som gått sönder, sex och kärlek – där är vi det naturliga bollplanket.