Samtal pågår om livets mening

Dialogkretsen i Farsta kan vara ett svar. Den är inne på sin femte säsong och där är ingen fråga för stor eller för liten att dryfta.

Det har blivit terminsavslutning i dialogkretsen i Farsta. Ute är det vitt för en gångs skull denna mörka vinter. I Farstasalen i Söderledskyrkan är det varmt och ombonat och sorlet skvallrar om att närvaron är sedvanligt hög.

I köket står kretsens andlige ledare, prästen Ted Harris och brygger kaffe som både värmer och väcker och vid halv tio drar sig alla in salen och bänkar sig i en hästsko runt ett bord där Gunnel Jonsson Monikander sitter. Hon är till vardags kyrkorådets ordförande, men just idag ska hon berätta om det sjunde budet: Du ska inte stjäla.

Budorden har varit samtalsämnet för höstens träffar och utgångspunkt är Ullabritt Berglunds bok De tio budorden i vår tid.

Land skall med lag byggas var kung Karl XV:s valspråk och det får också bilda startpunkt för Gunnels redogörelse för förbudet att stjäla. Efter en historisk exposé om brott och straff och om hur lagen fungerat genom tiderna, mynnar hennes berättelse om sjunde budet ut i fyra frågor: Vad har du blivit bestulen på? Vad har du stulit från dig själv? Vilket bud tycker du är viktigast samt mental eller materiell stöld, vilket är värst?

Ordet släpps fritt. Efter en stunds tyst eftertanke viftar en skog av armar i luften och allting, från Robin Hood och Karl-Bertil Jonssons jul till hur samhällets moral ser ut och fördelningen av resurser, är uppe till diskussion. Får man ta lagen i egna händer och är det försvarbart med civil olydnad? Har man stulit våra själar? Är vi hjärntvättade?

– Först tyckte jag det här ämnet med budorden verkade mossigt men efter diskussionerna vi haft har de blivit de intressantaste, berättar en av deltagarna, Ingrid Wallerstedt, under mack-och-fikapausen vid halvtid.

Det liksom känns i rummet och luften att denna sammankomst inte bara handlar om dagens ämne utan också om att människor med olika tro, livsåskådning och utgångspunkt kan mötas, komma samman och prata om allt. Även sådant som är djupt personligt.

Så berättar till exempel en mormor om sina bekymmer för barnbarnets autismdiagnos och om skolans upplevda ointresse att försöka lösa problemen. Hon menar att detta också är en form av stöld. Man stjäl ett barns tillvaro och möjligheterna att få utvecklas som sina kamrater och hänvisar till ekonomi och indragna resurser.

– Allting leder tillbaka till pengar och ägande, konstaterar den oroliga mormodern och får ett hummande gensvar.

Men mitt i allt det svartaste protesterar Sören:

– Min värld är inte alls så där mörk, säger han. Jag känner inte igen det. För mig finns det både hopp och glädjeämnen.

Och så böljar tankarna och argumenten vidare. Till sist verkar dock alla eniga om att det finns både glädje och lycka i livet när vi kan göra någonting för andra. Och att mental stöld kan vara precis lika illa som materiell.

Så har plötsligt två och en halv timme gått. Höstterminen är över och de ansvariga avtackas. Och alla är eniga om en sak: Vi ses till nästa termin igen. Den 14 januari.