Retreatvågen är här. Och den peakar i advent. Kyrkans Tidning spanar in ett fenomen som förenar samtidens två poler: enkelhetslängtan och guldkantsdröm.
Välkommen till årets advent som denna gång firas med 24 nyanser av gröt.
Jodå. Glöm den traditionella godiskalendern, i år räknar vi ner med hjälp av porridge i en smidig förpackning som lätt kan tas med till jobbet eller … ja, hemarbetsplatsen. Känns det där med gröt inte så kul erbjuder det aktuella företaget även en kalender med müsli. 24 juliga smaker med en extra överraskning på julafton.
Det kan verka märkligt. Nog hör gröt till julen. Men när det gäller nedräkning inför den kristna världens största högtid är det inte torrfoder man brukar tänka på. Tvärtom är adventstiden sedan länge associerad med ett slags tjuvstartat överflöd som varje år når nya stressande höjder.
Lite i kulissen har kyrkan stått där med sitt budskap. Det om advent som en tid för fasta: ”återhållsamhet och rannsakan – det är inte så dumt, faktiskt”. Få har lyssnat, även om många uttryckt sug efter en lugnare adventstid.
Nu verkar vinden blåsa i en annan riktning. Och det är ordet retreat som leder vägen. Termen har mångåriga religiösa rötter och är en förankrad del av kyrkans historia.
I takt med att intresset för österländska traditioner vuxit har fenomenet blivit känt även för de kyrkligt ovana. Yogastudios och meditationscentrum har retreat på programmet.
Genom spa-trenden sprider sig formatet till sekulära sammanhang. I dag är det ett vanligt inslag inom ramen för allmänna hälso- och skönhetskoncept tillsammans med detox och hudbehandling.
På Retreat Club i Falkenberg har man så att säga gått varvet runt och erbjuder ”retreatbar med cocktails” och ”retreatmeny med asiatisk touch”.
Retreat har blivit aktiviteten som perfekt förenar två samtida poler: enkelhetslängtan och guldkantsdröm. Man unnar sig genom att dra sig undan.
Plötsligt känns även kyrkans retreatutbud lockande. Antalet församlingar som erbjuder adventsretreat ökar som ett svar på en växande efterfrågan. Även om det just i år, med nya hårdare restriktioner, är osäkert hur många av dem som går att genomföra.
Samtidigt gör coronan det ännu viktigare att dra sig avsides inför jul. Dels genom att månaderna av undantagstillstånd väckt existentiella frågor som kan behöva bearbetas under rituella former.
Dels genom att smittspridningen åter tagit fart, och att en kortare nedstängning av samhället kan vara nödvändig för att människor ska kunna fira den kommande högtiden tillsammans med släkten.
Tidigare i höstas väckte Nobelpristagarna Esther Duflo och Abhijit Banerjee, som fick ekonomipriset 2019 för sin forskning kring global fattigdom, uppmärksamhet med en debattartikel i franska Le Monde där de förordar en adventslockdown för att inte julen ska behöva ”ställas in”.
Forskarna fick stöd av Christian Drosten, ledande virolog i Tyskland. ”Jag gillar tanken på en pre-karantän”, sa han i en intervju med Die Zeit.
Genom retreat i digital form ges också möjlighet att uttrycka andlighet i en tid då man av smittoskäl drar sig för kyrkobesök.
Karantänrelaterat eller ej – i år är exemplen på adventsretreat många, både i Sverige och utomlands, och både i kyrklig och annan regi.
Amerikanska förlaget Loyola press håller ignatiansk digital adventsretreat varje måndag i december. ”Advent är en tid att öppna sig mot gudsbarnet och mot alla de sätt som Gud är närvarande, säger redaktören Vinita Hampton Wright, som leder retreaten.
Från sin bas i Kansas leder benediktinsystrarna vid Mount St. Scholastica daglig adventsretreat via Zoom.”2020 har varit full av överraskningar, osäkerhet och en ny normalitet. Intressant nog är berättelsen om den första julen full av samma ingredienser”, konstaterar de.
Här hemma har Asia Spa i Varberg i höst annonserat om adventsretreat med yinyoga, meditation och spabehandlingar, och många av Svenska kyrkans församlingar har planerat för adventsretreat med bön och reflektion. Tidsrymden varierar från en eftermiddag till en hel långhelg.
En av församlingarna är Vällingby, som bokat Marielunds katolska stiftsgård på Ekerö för en helg. Kyrkoherde Magdalena Ljunggren har i flera år både lett och varit deltagare på adventsretreat. Hon berättar att det fortfarande är oklart hur det blir med årets upplaga, om den går att genomföra i liten skala eller måste ställas in.
Något som inte är oklart är däremot värdet av en retreat i adventstid:
– Det är en kravfylld tid på året och många känner sig drabbade av mörkret. Att åka i väg över en helg ger distans. Man får vila och komma tillbaka till sig själv och till det julen handlar om.
Den första julen var ingen affärsjul utan utspelade sig i en grotta utanför staden, säger Magdalena Ljunggren. På så sätt blir en adventsretreat ett möte med julevangeliet, menar hon.
– Man kommer till en lite öde trakt med förhoppningen om att någonting nytt ska kunna födas inom en.
Sin första retreatupplevelse hade hon i Norrland för några år sedan. Magdalena Ljunggren hade börjat måla ikoner och åkte till en ikonretreat som hölls varje år. Att mitt i adventshysterin få dra sig undan och gå in i mysteriet räddade henne, säger hon.
Retreat betyder att dra sig undan. Meditera betyder att gå mot mitten. Det är termer som funnits i flera tusen år, även i andra trostraditioner.
För fyra år sedan började Vällingby församling hålla adventsretreat. Då var det inte så vanligt. Magdalena Ljunggren ser hur retreatvågen växer inom Svenska kyrkan. Inte minst i Stockholm.
– Vi har en biskop som är tydligt positiv till andlig vägledning. Där ingår retreat som en grundläggande metod. På så sätt blir det stöttat från stiftet att det är ett bra sätt att bedriva vuxenarbete på.
Åldersspridningen är stor bland deltagarna. Allt från nyfikna studenter till trötta småbarnsföräldrar och aktiva pensionärer. I alla tider av ens liv kan det finnas behov av att dra sig undan, konstaterar Magdalena Ljunggren.
Det är också därför retreatfenomenet sprider sig till sammanhang utanför kyrkan, menar hon.
– Retreat betyder att dra sig undan. Meditera betyder att gå mot mitten. Det är termer som funnits i flera tusen år, även i andra trostraditioner.
– Att de dyker upp i sekulära miljöer beror på att det är naturligt för människan. Det är ett måste för den som söker meningen med sitt liv att dra sig undan en tid.
Behovet av retreat under corona kan verka paradoxalt. Många har redan suttit ensamma i månader?
– Retreat är inte ensamhet. Retreat är tyst gemenskap. Corona väcker ett behov av att få reflektera, för sig själv men i grupp.
– Man kommer till en vacker plats, får god mat och blir ompysslad. Man har djupmeditation tillsammans med andra. Visst är man tyst, men det tysta språket är väldigt mäktigt. Många upplever stark gemenskap under en retreat.
Magdalena Ljunggren ser en viktig skillnad mellan retreatens positiva avstånd och det negativa avståndet i pandemin. I retreaten får man syn på sin personliga gräns. Upptäcker vad man grubblat på, vad som kommit för nära, människor som sårat en ...
– Man hittar sin integritet, var den börjar och tar slut. Retreaten omvandlar smittogränsen till en hälsogräns.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.