Röster som når himmelska höjder

Det låter som fågelkvitter och ljud av vindens sus genom trädkronor. En röst bryter sig loss, ”Andas lugnt, jag bär dina bördor”. Vemodiga toner från en klarinett bildar fond åt 35 röster som rullar ut i ett jämnt tempo från vänster till höger.

– Stopp, säger Alexander Einarsson och bryter känslan av att befinna sig i en vårig lövskog.

Det är torsdag kväll och S:t Petri ungdomskör, SPUK, har repetition i S:t Petri kyrka i Malmö. Vanligtvis repeterar de i två timmar varje torsdag men idag blir det lite kortare. Det är FN-dagen och kören ska ha en konsert efter repetitionen.

Kören består av 45 ungdomar i åldern 14–20 år varav 35 är närvarande denna kväll. Det vilar en känsla av total tillit mellan kören och dess ledare. Alexander Einarsson kommunicerar med både ansikte och händer. Med mjuka handleder och små rörelser får han sin kör att följa.

– Man utvecklar ett språk med sin körledare, säger Malcolm Nihlén som sjunger andra basstämman i SPUK.

Vera Hjorth, Mattis Roknic Kinman och Clara Holm Solgaard håller med. De sjunger alla i kören. Det har hänt att Alexander Einarsson varit sjuk under någon repetition och då är det svårt att läsa av den vikarierande körledaren.

Just tilliten mellan kör och körledare är väldigt viktig, enligt alla fyra.

– Vi litar på Alex och han litar på oss, säger Mattis Roknic Kinman. Ibland gör vi konstiga saker, men vi litar på att han vet vad han gör.

Till exempel går hela kören och lägger sig på golvet framför den 15 meter höga altaruppsatsen. Alla ligger på rygg med händerna knäppta på magen. De illustrerar på så sätt textraden "Stretched out on the grass" ur A boy and a girl av Octavio Paz.

Det är SPUK som kommer att representera Sverige den 15 december när EBU, europeiska radio- och TV-unionen, direktsänder julkonserter från hela Europa mellan klockan 17 och midnatt.

Alexander Einarsson blev glad när Sveriges radio hörde av sig och frågade om de ville delta. Kören är dock van vid stora framträdanden och har varit framgångsrika och vunnit flera tävlingar runtom i Europa. De kommer att repetera som vanligt inför julkonserten, en gång i veckan och kanske en halvdag någon helg.

Alexander Einarsson försöker skapa en repertoar med både traditionellt och nytt. Nu tändas tusen juleljus, Stilla natt och Bereden väg för Herran kommer att möta nyare verk skrivna av Martin Åsander, Ulrika Emanuelsson och Karin Rehnqvist.

Alexander Einarsson är organist och körledare och 2018 utsågs han till årets körledare. Han startade S:t Petri ungdomskör 2012 för ungdomar som sjungit i Malmöoperans barnkör, där man måste sluta vid 14 års ålder. Numera är trycket stort, då ryktet om kören har spridit sig. Många vill vara med, men det är svårt att få en plats i kören.

– Jag kollar gehör, gör skalövningar för att höra vilket röstomfång de har och så får de hålla en ton ganska länge medan jag spelar svåra ackord. Kören har ingen övertydlig profilering men har en fyllighet i klangen och blandar en klassisk repertoar med improvisationslek, säger Alexander Einarsson.

När torsdagskvällens repetition är över har kören fikapaus. S:t Petri kyrka börjar så smått fyllas med folk, ett hundratal personer tar plats i bänkraderna. FN-dagen uppmärksammas genom att förre ärkebiskopen KG Hammar läser delar ur Dag Hammarskjölds Vägmärken varvat med körsång av SPUK och musik med klarinettisten Annika Jessen.

Alla i kören är ombytta och klädda helt i vitt och svart. De sitter på trappan nedanför altaruppsatsen. Alexander Einarsson sitter framför sin kör med ryggen mot åhörarna. I en enda rörelse reser sig hela kören och vandrar framåt, över golvet, och ställer sig i trappan som leder ner mot kyrkbänkarna. En solist, Linna Samuelsson, kliver fram. Hennes röst stiger upp mot det 25 meter höga kyrktaket, buren av 34 andra röster.

Varje år deltar kören i körfestivaler eller körtävlingar. Det blir som en morot för gruppen, enligt Alexander Einarsson, och kören toppar sig inför sådana tillställningar. Det ger också samhörighet mellan körmedlemmarna. De reser tillsammans i fyra, fem dagar beroende på hur långt bort tävlingen eller festivalen är.

– Jag är aldrig nervös inför konserter eller tävlingar, säger Clara Holm Solgaard.

– Det kan vara lite nervöst ibland, inflikar Vera Hjort, men vi är ett kollektiv och om det inte blir perfekt är det ingens fel.

– Vi delar andningen, säger Alexander Einarsson. Deras röster och andning ger något ut. Det är levande människor med rösten som huvudinstrument. Jag har en bild i huvudet av hur det ska bli, men sedan bygger vi tillsammans. Och det kan inte bli fel, det kan bara bli annorlunda.