Recension. Många bilder som skildrar ropet efter urmodern omslutande famn, möter i boken om konstnären Lena Lervik.
Bok. Madonna. Text: Ingela Bendt, foto: Ewa Stackelberg. Arena förlag
I Mystika upplevelser i radions P2 tar programledaren Erik Schüldt lyssnaren tillbaka till urtiden. Det görs bland annat med hjälp av musik från bergstrakterna i Armenien. Melodin som spelas är utan början och utan slut. En evighets-slinga av ljud som också är djupt meditativ. I programmet sjunger också Isabel Bayrakdarian, en armenisk-kanadensisk sångerska. Med flödande varma och klagande toner sjunger hon sången Min mor, var är du, en hymn som riktar sig till jungfru Maria.
Samma rop efter urmodern, efter den varma och omslutande famnen där ekon av ett arkaiskt bildspråk finns, möter betraktaren i konstnären Lena Lerviks värld. En värld som också den är utan början, utan slut. En värld där religionernas alla mödrar förenas och som gestaltar något bortom tid och rum. Kvinnan, modern, den födande, den som under smärta ger livet. Men också barnet som vilar förnöjt vid bröstet, mätt och trött.
I den vackra och estetiskt tilltalande boken Madonna (Arena) ger författaren och journalisten Ingela Bendt tillsammans med fotografen Ewa Stackelberg en fullödig gestaltning av Lerviks skulpturer. Mängden av fotografier bjuder betraktaren in i Lerviks konstnärliga skapande och värld där urmodern står i centrum, mamman som skyddar och bevarar sina barn från mörker, lidande och plågor. Den stora omslutande famnen som vi alla kan längta till.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.