Nu är första programmet med pandemisånger färdigt

– Tanken är att visa att det finns och alltid har funnits en livstolkande kraft i psalmen. Och de sånger vi har skrivit under våren handlar om vår livssituation just nu. Om avstånd, distans och längtan, död och omsorg.

Det säger Helena Andersson Bromander, frilansmusiker som tidigare varit musikansvarig vid stiftsgården i Rättvik och analytiker på kyrkokansliet.

Hon deltar både som biträdande projektledare – jämte Leif Nahnfeldt och Dag Tuvelius – och som sångare och låtskrivare. Hon skrev ”Så jag får vänta” i början av pandemin, som ett uttryck för den sorg och längtan hon kände.

– Jag hade jobbat deltid i ett år med att projektleda en nordisk barn- och ungdomskörfestival. Jag hade tusen järn i elden och skulle just gå upp till heltid i projektet. Det första jag fick göra var att ställa in festivalen, säger Helena Andersson Bromander.

– Ganska snart insåg jag att jag inte kommer att umgås med mina föräldrar på ett bra tag, inte stå på en scen eller träffa min kör som betyder jättemycket för mig. Sången skrev jag i köket när saknaden slagit ned som en bomb.

– Jag är frisk och har allt jag behöver. Men att inte få gå nära okända människor, att alla försöker runda varandra, det känns väldigt bakvänt i ett liv där jag tror på att mänskliga möten är det som skapar tillit.

De fyra program som spelats in i Gävle ingår i en kultursatsning på nationell nivå för att visa på psalmens livstolkande möjlighet. De innehåller en blandning av helt nyskrivet, sånger ur psalmboken och Psalmer i 2000-talet som valts ut för att särskilt väl fånga stämningen under coronakrisen men också tolka andra livssituationer.

En grupp av sångare och instrumentalister tolkar sångerna och psalmerna i jazz-, popsoul- och folkmusikarrangemang. Förutom Helena Andersson Bromander har bland andra nätprästen Charlotte Frycklund skrivit nya texter och kyrkomusiker Sofia Svensson skrivit text och musik. Sofia Svensson går att höra redan i det första programmet på svenskakyrkan.se/live.

Per Harling, Tomas Bodström, Anders Nyberg och Leif Nahnfeldt hör också till dem som skrivit nytt. De fyra 30-minutersprogrammen kommer att läggas ut ett i taget på Svenska kyrkans sajt, Facebook och Youtube.

Församlingsherde Sven Hillert, Gävle pastorat, har bidragit till projektet både med nummer 903 ur psalmbokstillägget Psalmer i 2000-talet (”Jag tror att Gud är kärleken”) och ett par nyskrivna sånger.

– Det väcks tankar och känslor när man ser världen på ett nytt sätt. Jag ser nya problem som jag vill beröra, säger han.

– Jag hörde en jättefin sång på Facebook om att längta efter sina vänner. Då tänkte jag att det finns ett annat perspektiv: Hur blir det om jag inte får vara med när min närmaste mår dåligt?

Resultatet blev sången ”Om jag inte finns med”, som Sven Hillert säger uttrycker både behovet att vara nära och hoppet att den som är sjuk känner samhörighet trots att vännen eller släktingen inte är där.

Han har också skrivit i jagform om rädslan att vara eller riskera att bli svårt sjuk. Och ”Du som sliter”, en tack-sång till vårdpersonal som just nu både vårdar och träder in som ställföreträdande anhöriga.

– För mig blev det också viktigt att koppla det till påsken och hoppet om liv som kommer på nytt. När livet är som svårast kan man ändå få ha hoppet kvar, säger Sven Hillert.

I Gävle pastorat jobbar prästen och musikproducenten Leif Nahnfeldt, som under pandemin fått använda en del av sin arbetstid till projektet med de nya psalmfilmerna.

– Sen har församlingen bejakat projektet genom att upplåta vårt rum för inspelning. Mariakyrkan fungerar väldigt väl till detta, säger Sven Hillert.

– Dessutom finns det många musikaliskt jobbande i Gävle pastorat, och om vi får vara en del av psalmutvecklingen i Svenska kyrkan så är det väldigt roligt.