Pandemin ställer teologiska frågor på sin spets

Under pandemin blev digitaliseringen inte längre något som kunde smygas in i församlingsverksamheten för att testas och utvärderas. Plötsligt blev den helt avgörande för att kunna erbjuda gemenskap i en tid när avstånd blev en förutsättning för överlevnad.

Vad innebär det att vara kyrka under sådana premisser och hur kan det påverka det kristna livet på sikt? Det reflekterar 18 kyrkoföreträdare och forskare över i antologin Corona och kyrkorna.

”Vad är värst med Corona­tider? Isoleringen eller alla präster som vill bli Youtubestjärnor?”

Så inleder Frida Mannerfelt sitt kapitel om kyrkornas omställning. För många är det här en ny erfarenhet, men historiskt är det inte främmande för kyrkorna att hantera ett nytt medium som bär med sig behovet av att utveckla teologi och lära.

Mannerfelt nämner övergången från skriftrulle till kodex och reformationens samspel med boktryckarkonsten som en hoppfull påminnelse om att något som en gång var nytt i dag är omistligt för kyrkorna. Kanske kan det digitala rummet på sikt också bli det?

I Jonas Kurlbergs resonemang om ”motiverande teknik” blir det dock tydligt att digitaliseringens utmaningar går på djupet. De digitala verktyg som skapats för att trigga våra känslor har reklambranschen sedan en tid vetat om att utnyttja, men de fungerar också för att motivera till religiös praktik.

Ett exempel är appen YouVersion som ger användaren poäng när den läser i en digital bibel, ett enkelt men ack så effektivt belöningssystem. Den här tekniken kommer bli en naturlig del av gudstjänstfirandet, slår Kurlberg fast, och det innebär att kyrkorna behöver hantera de stora etiska frågorna om makt och kontroll som de kraftfulla digitala verktygen bär med sig.

Digitaliseringen får stort utrymme i antologin. Men här finns också Blaženka Scheuers beskrivning av epidemiers roll i Bibeln, Jayne Svenungssons reflektion om apokalyptik och Clara Nystrands jämförelse av predikningar från 2020 och från 1918, spanska sjukans tid.

Det är en kompakt bok proppad med djupgående reflektioner där författarna bjuder in till eftertanke kring ämnen som aktualiseras genom pandemin.

Teologernas resonemang går i dialog med varandra och tillsammans med tre församlingsberättelser tecknas en bild av en kristenhet som lite grann tagits på sängen av pandemin, men som mött den med kreativitet och vetgirighet.

Men framför allt är det en bok som ställer nya frågor och vill inspirera till fortsatta samtal. För att pandemin har påverkat det kristna livet står klart. Men vart det kommer ta vägen är osäkert.

Joel Halldorf tar sig an den stora frågan och funderar över om vi kan vänta oss ett försvagat eller förstärkt intresse för religion framöver. Människor har upplevt att deras tro stärkts under pandemin, samtidigt brukar kriser påskynda samhällstrenden vilket också riskerar att snabba på sekulariseringen i väst, menar Halldorf.

Även han förespråkar att kyrkorna, särskilt de äldre, omprövar tidigare teologi och metoder. För historien är inte förutbestämd utan påverkas av vilka val vi gör i dag.