"Hus i Guds tjänst" är en viktig dokumentation och tillika en slags modern kyrkohistoria, skriver Christian Braw om boken som koncentreras till missionshusens historia i södra Sverige, men som kan tjäna som ett mönster för missionshus i hela Sverige.
Missionshuset är en viktig del av det svenska landskapet, både mentalt och topografiskt. Boken Hus i Guds tjänst (BV-Förlag) är en viktig dokumentation och tillika en slags modern kyrkohistoria. Bland utgivarna finns Arthur Einarsson, en av den evangeliska inomkyrkliga rörelsens veteraner. Missionshusens folk är också i många bygder kärnan i kyrkoförsamlingen. Boken koncentreras till missionshusens historia i södra Sverige, men den kan tjäna som ett mönster för missionshus i hela Sverige.
Ett flertal av missionshusen har sitt upphov i den evangeliska väckelsen under 1800-talet. Man börjar i allmänhet med samlingar i hemmen, ofta läser man högt ur till exempel Carl Olof Rosenius tidskrift Pietisten. Så växer verksamheten med söndagsskola.
Man har i många fall samlingarna i skolhus och kyrkor. Men här uppstår på plats efter plats konflikter. Kyrkorna och skolhusen upplåts inte längre. Och då beslutar man sig för att bygga missionshus. I andra fall flyttar verksamheten in i församlingshemmet.
Det rika bildmaterialet ger inblick i prägeln. Nästan alltid finns det längst fram ett bart kors. Det är korsoffret, inte inkarnationen, som står i centrum. När föreningen i Lund bildades 1912 ville man vara ”en sammanslutning mellan de Herrens vänner, för vilka en verklig korsets predikan är ett livsbehov”.
De många bänkarna vittnar om en stor folklig uppslutning. Pulpeten eller predikstolen längst fram – ibland mitt på kortväggen – vittnar om Guds Ords centrala ställning. Ofta kom missionshusen till under 1800-talet, men det finns också exempel på nyare byggnader, till exempel i Kristianstad.
Verksamheten var och är ofta intensiv. När Höganäs missionsförening firade 25-årsjubleum 1908 kunde man se tillbaka på 1 700 söndagspredikningar samt bibelsamtal, söndagsskolesamlingar, ungdomssamlingar och bönestunder.
Särskilt intressant är Karlshamn. Där var tonsättaren och sångaren Oscar Ahnfelt en drivande kraft. Samlingarna började i hans hem. Snart nog byggdes ett missionshus, men gruppen splittrades av den så kallade försoningsstriden, som initierades av den blivande ledaren för Missionsförbundet, P P Waldenström.
Kapellet, som hade inköpts 1908, är nu en romersk-katolsk kyrka. Ett annat exempel är missionshuset i Hjärsåslilla, som nu hyrs av den eritreansk-koptiska kyrkan. På andra håll, bland annat i Lund, har missionsföreningens eget liv intensifierats.
Särskilt intressant är Karlshamn. Där var tonsättaren och sångaren Oscar Ahnfelt en drivande kraft.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.