Spännande men krävande pusseldeckare om bibeltolkning

”Bibeln är ofta full av motsägelser och inkonsekvenser. Och när Bibeln är full av motsägelser och inkonsekvenser så väljer vi oftast (...) den rakaste vägen, den som utan irrgångar, flaskhalsar och andra hinder tar oss från dåtid till nutid. (...) Men det som är så remarkabelt ( ...) är att texten tillhandahåller inte endast den raka, okomplicerade vägen, utan också irrgångarna och lönndörrarna. De låter oss ta en annan, en snårigare väg, om vi bara vill göra oss mödan.”

Så skriver Lena Einhorn i sin nya bok Vad hände på vägen till Jerusalem? I den gör hon sig mödan att söka efter lönndörrarna – kanske medvetet ditlagda – i den labyrint som den bibliska texten utgör.

Hon tar sig framför allt an de fem Moseböckerna, söker efter deras ursprung, deras historicitet och sanningen kring dess gestalter.

I en tidigare bok, Vad hände på vägen till Damaskus?, kunde hon konstatera att Nya testamentet är en berättelse i två lager, ett tillrättalagt och ett faktiskt. I sin nya bok ser hon samma fenomen i de fem Moseböckerna.

Kanske styrdes de som skrev texterna av konflikten mellan, å ena sidan, en önskan om att berätta den sanna historien om ursprunget och, å andra sidan, att uppfylla de krav som religionen ställde på texterna.

Einhorn vill nu söka efter det som är ”begravt” i texten, särskilja mellan de båda ambitionerna och försöka se vad som kan vara historiskt sant och vad som är tillrättalagt för att stärka den judiska tron.

Det som hon efter djupborrande i texterna om Abraham, Sara, Isak, Jakob, kung David, kung Salomo och Moses kan konstatera är att det är historiskt väldigt osäkert om de över huvud taget funnits. Kanske är den judiska trons ursprung ”ett påhitt” – eller också inte?

Det är den frågan som hon brottas med genom bokens 305 sidor och hennes resa innehåller många spännande och tankeväckande upptäckter. En stor del av boken är en jämförelse mellan den historia som de fem Moseböckerna beskriver och samtida, oftast egyptiska, källor.

Det hon finner är att det är först när Moseböckerna nedtecknas som israeliterna framställs som dyrkande en enda Gud.

I verkligheten var israeliterna länge polyteistiska och dyrkade många gudar. Främst var det Baal, men också andra gudomar, som konkurrerade med Jahve som den ende Guden.

Så blir kontentan att den judiska monoteismen inte är lika gammal som den bibliska berättelsen antyder, utan konstituerades först när den hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) nedtecknades.

Vad hände på vägen till Jerusalem? är en imponerande och mycket lärd forskningsinsats, men den kräver mycket av sin läsare.

Boksidorna rymmer många fakta och ibland ganska snåriga resonemang. Det är också många namn, orter och beteckningar som passerar revy, men den noggranne läsaren inser med all önskvärd tydlighet att tolkningarna öppnar för nya insikter och vidgade vyer.

Samtidigt är boken kanske onödigt omfattande i sin detaljrikedom. Läsaren kan tappa den koncentration som krävs för att omfatta helheten.

Jag hade önskat tydligare sammanfattningar här och var för att lättare kunna tillgodogöra mig stoffet och följa Einhorns många vindlande tankar. Som texten nu föreligger blir det ibland svårt att hänga med.

Lena Einhorn bjuder på spännande bibliska läsarter, som ger läsaren öppnade ögon för att bibeltolkning är både svårt och mångfasetterat. Inte minst den hebreiska Bibeln är föremål för olikartade tolkningar av ett mycket spretigt och sprött material.

Det är en ”pusseldeckare” hon skrivit med stor noggrannhet och texten är övertygande, men visar samtidigt hur komplicerad bibelforskning är – någon slutpunkt nås aldrig.

Bibelforskning är en oavslutbar process där absoluta svar förblir omöjliga att nå.

Einhorn konstaterar dock att en jämförelse mellan egyptiska källor och bibeltexten visar att mycket i framställningen i många stycken är en ”autentisk skildring av vad som av allt att döma är ett historiskt skeende.”

Bo Larsson
Stiftsprost emeritus och docent i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet