Tre rika klangvärldar med Dungers psalmer

Psalmer kan vara så många olika saker. Från samlad bön och åkallan av jublande körer och många röster. Till en ensam lamentation som söker en närvaro och gemenskap; en blues eller fadosång kvidande i mörkret.

Gemensamt för alla olika varianter är det andliga innehållet. Ett erkännande av en högre makt där den lilla tunna rösten stärks när den ropar i hopp om att få någon form av svar.

Då singer-songwritern Nicolai Dungers mamma gick bort vände han sig till kyrkorummet för tröst och för att söka en närhet till henne. Hemmet hade alltid varit öppet för den kristna tron och att sjunga psalmer och be var någonting naturligt där. Så när han nu återvände till kyrkans rum insåg han plötsligt hur mycket psalmer har betytt – och betyder – för honom.

När han nu återvände till kyrkans rum insåg han plötsligt hur mycket psalmer har betytt – och betyder – för honom.

Detta blev utgångspunkten för Nicolai Dungers senaste skiva, Tonsättningar och andra sånger, som är hans tjugonde album.

Den musikaliska grunden på den la han redan 2012 och musiken består av tre rika klangvärldar: synt, slagverk och piano/röst/gitarr. Mitt i den stora ljudbilden ligger sången med texter hämtade från olika psalmer, förutom Skepparhistoria som skrivits av Tomas Tranströmer.

Nicolai Dungers röst är ofta inåtvänd och meditativ, resonerande, men ibland släpper han taget och låter den ljust fara iväg på ett sätt som minner lite om Jeff Buckley.

Den som söker en traditionell psalmskiva att sjunga med på bör nog leta någon annanstans. Men vill man ta till sig ett annorlunda sätt att nyttja psalmer, kan Nicolai Dungers skiva rekommenderas. Den bjuder förvisso på motstånd och spjärnar emot, men på andra sidan de ganska märkliga tonsättningarna väntar belöningen i form av saligt lugn och ro.