Underbaraclara omfamnar vintern

Instruktioner i hur man gravar lax varvas med ­stämningsfulla bilder av gnistrande snö, pyssel­tips och betraktelser i bloggaren och författaren ”Under­baraclaras” nya bok Underbara vinter. Läsaren får följa med från allhelgona och den första snön till ­tjugondedag knut.

– Jag kände ett behov att ge både de som tycker om den här årstiden och de som kanske inte har lika lätt för den något att hålla i handen under de mörka vintermånaderna, säger hon.

Hoppas boken får läsaren att sänka axlarna

Ambitionen har varit att göra ”den enda julbok man någonsin behöver”. Samtidigt är Clara Lidström tydlig med att hon inte vill öka på den stress och press många känner kring jul. I stället hoppas hon att boken kan få läsaren att sänka axlarna.

– Vi är många som har haft fina jular som små, men sedan kan känna oss besvikna när vi blir vuxna för vi kommer inte i stämning, vi hittar inte lugnet. Vi försöker stressa ikapp julfriden, fast det kanske är tvärtom vi ­måste göra.

I boken finns skildringar av julstressen. ­Läsaren får följa med till hallen när de tre barnen ska kläs på tjocka vinterkläder. Och på promenad i natten där tårarna rinner efter att Clara har slitit i hemmet hela dagen utan att slutföra listan med göromål.

Hittade sin kristna tro i tonåren

Men beskrivningarna av de fridfulla och lyckliga stunderna är desto fler. En tur till stan för att leta ­efter julklappar blir en möjlighet till fika med en vän. Mörkret bekämpas genom att pynta till advent. ”Stjärnan i Betlehem lyste i ensamt majestät – i mitt hem räknar jag till tolv ­adventsstjärnor som visar vägen”, skriver Clara Lidström.

– Min tro finns som ett stråk genom hela boken, utan att den som inte har en tro ska känna att det blir svårt att relatera till.

Clara Lidström hittade sin kristna tro i ton­åren och säger att det har förstärkt hennes ­relation till julen, att lägga till dimensionen att fira Jesu födelse har gjort det extra festligt.

– Jag tror också att där kom julfrids­aspekten in. Att ha en period på året där man stannar upp lite. Kring jul blir det ofrånkomligen mer existentiella tankar: Är det sista året jag firar med mina barn innan de flyger ut? Är det sista året mina föräldrar är i livet? Undrar var vi befinner oss om ett år?