Först och främst en tjänare och inte en herre

Den ännu ej färdigbyggda basilikan Sagrada Família är Barcelonas fixpunkt, åtminstone för flertalet av de miljontals turister som årligen besöker staden. Det är en symbolmättad byggnad och exempelvis har arkitekten Antoni Gaudí placerat en kameleont på vardera sidan om den södra portalen, som uttryck för kyrkans ständiga behov av förändring.

Barcelona var under förra veckan också cent-rum för en religionssociologisk konferens med omkring 500 deltagare från olika delar av världen. Och var det något som var tydligt i de olika föredrag och seminarier som arrangerades var det just hur världens religiositet förändras i allt snabbare takt.

I många delar av världen fortsätter religionen att växa och frodas, medan Västvärlden bland annat upplever en stadig nedgång för majoritetskyrkorna. I Katolska kyrkans hjärtland Italien räknar sig exempelvis numera ungefär en fjärdedel av alla unga som ateister. Samtidigt ökar den religiösa mångfalden.

Peter Beyer, professor i religionsvetenskap i Ottawa, menar att vi inte längre kan tala om sekularisering, utan om något annat som vi ännu inte har ett namn på, eftersom vi inte riktigt vet vad det är. Han talar om en ny form av religion och frågar retoriskt hur den omstrukturerade kyrkan kommer att se ut.

Kees de Groot, lektor i praktisk teologi i Tilburg i Nederländerna, presenterade sin bok The Liquidation of the Church om just denna omstrukturering. Den dubbeltydiga titeln kan både anspela på konkurs för kyrkan och på sociologen Zygmunt Baumans begrepp liquid modernity. de Groot menar att kyrkan förmodligen inte närmar sig likvidering, men att den får en ny roll där dess andliga tillgångar i allt högre grad används av andra institutioner som museer, hälsovård och teatrar. Den nutida människan rör sig som en
nomad mellan alla dessa källor, inklusive kyrkan, menar han.

Nancy Ammerman, professor i religions-sociologi i Boston, säger på ett liknande sätt att vi behöver en ny berättelse om Europas religiositet, där vi inte bara talar om majoritetskyrkor och allt annat som någon form av undantag. Hennes begrepp ”levd religion” är ännu ett sätt att försöka beskriva hur människor rör sig i mellanrummen mellan de utrymmen som institutionerna skapar.

Så hur ska då kyrkorna möta denna förändring? Svaret är inte givet, men Hilke Rebenstorf, forskare i den tyska lutherska kyrkan, betonar åtminstone vikten av att kyrkan fortsätter att vara en del av civilsamhället även när de ekonomiska resurserna krymper. Annars blir den en sekt och då blir marginaliseringen att tveklöst faktum.

Under en av pelarna vid Sagrada Famílias södra portal har Gaudí symboliskt placerat en sköldpadda. Tanken är att påminna om att kyrkan behöver bäras med styrka och tålamod. Den skulle också kunna säga oss att kyrkan först och främst är en tjänare och inte en herre, med de resurser vi har, oavsett om de mänskligt sett är små eller stora.