Ja, vi behöver ett samtal om svenska värderingar

Den nu pågående Almedalsveckan är en temperaturmätare på var svenska partier står i bland annat migrationsfrågan. I grannlandet halverades stödet för Dansk Folkeparti i Folketingsvalet för en månad sedan, vilket skulle kunna tolkas som att den invandringskritiska vågen är på väg att avmattas.

Men Sverige har hela tiden legat något decennium efter Danmark i den utvecklingen och här ser vi därför nu samma mönster som tidigare där. I Skåne finns till exempel flera aktuella exempel på hur politiker föreslår och i vissa fall beslutar om förbud som är direkt riktade mot muslimer, bland annat mot att be på arbetstid.

I måndags presenterade också Moderaternas partiledning ett förslag till bättre integration, där fokus ska ligga på att undervisa asylsökande i svenska värderingar. Det handlar, enligt en debattartikel i Expressen, om att barns och ungdomars rättigheter ska klargöras, liksom kvinnors självklara rättigheter med fokus på bland annat jämställdhet och nolltolerans mot hedersförtryck. Partiet vill också lyfta förväntan på arbete och egen försörjning tydligare.

När vi talar svenska värderingar bör det också vara självklart att lyfta fram religionsfrihet och yttrandefrihet.

Problemet med detta till synes vällovliga förslag är att det blir ännu ett uttryck för identitetspolitik. Det finns ett mycket tydligt vi och ett lika tydligt de i budskapet. Ironiskt nog bryter det därmed med något som under lång tid har varit en central del i svenska värderingar – att varje individ är unik och ska behandlas som det.

När vi talar svenska värderingar bör det också vara självklart att lyfta fram religionsfrihet och yttrandefrihet. Det betyder visserligen att olika rättigheter därmed kan hamna på kollisionskurs med varandra, men det är den komplexa verklighet som vi har att förhålla oss till och som såväl infödda svenskar som invandrare behöver kontinuerlig träning i att försöka hantera.

Ropet på svenska värderingar har förmodligen sin grund i att vi är ett folk som söker sin identitet. Vi har under många hundra år varit ett religiöst enhetssamhälle och nu tycks den enheten vara på väg att krackelera. Så låt oss tala om svenska värderingar och låt gärna kyrkan vara med i samtalet. Inte för att försöka återskapa det som har varit, utan för att kyrkan har tillgång till våra gemensamma rötter och därmed kan bidra till en bättre, och kanske mer ödmjuk självförståelse.