Ledare flirtar med kulturrasism

Begreppet ”svenska värderingar” har tagit sig in även på Kyrkans Tidnings ledarsida. Jonas Lindberg föreslår i KT nummer 27/28-19 att Svenska kyrkan ska delta i ett samtal om vad ”svenska värderingar” är.

Under ett par års tid har politiker använt detta begrepp i en alltmer accelererande takt. Det sammanfaller med en ökad reaktionär nationalism i samhället som ser mångfalden som ett kulturellt hot mot Sverige.

Jonas Lindberg är i sin text inte tydlig nog med att ”svenska värderingar” är en del av detta nationalistiska tankegods. Inte en enda gång använder han ett citationstecken runt uttrycket. Han tycks bejaka den jakt på ”svenskhet” som vi ser nu, även om han vill reservera sig till exempel genom att hänvisa till identitetspolitikens olyckliga skapande av ett vi och dem, men det räcker inte. Otydlighet leder till ett flirtande med den kulturrasism vi ser nu.

Lindberg vill inkludering av människor. Det är gott. Ändå är det viktigt att ställa sig frågan om ropet på ”svenska värderingar” är en agenda Svenska kyrkan ska bejaka? Det fanns en tid då det talades om ”den svenska rasen”. Ett begrepp som idag har bytts ut till ”svenska värderingar”.

Lindberg skriver också: ”Ropet på svenska värderingar har förmodligen sin grund i att vi är ett folk som söker sin identitet”. Jaså? De som ropar högst på ”svenska värderingar” idag tycks inte söka någon identitet. De sprider istället en myt om att det skulle finnas nedärvda svenska kulturdrag. Det är en rasism som bygger på idén om nationen som en kulturell enhet med en särskild ”essens”.

Till begreppet ”svenska värderingar” hör att människor ska fostras till en slags renhet, bli ”en riktig svensk”. Lindberg väljer att uttrycka sig mer diplomatiskt om denna fostran. Han skriver att ”både infödda svenskar och invandrare behöver kontinuerlig träning i att försöka hantera en komplex verklighet”. Det behövs en ömsesidighet mellan alla människor i ett samhälle, det har han rätt i, varför då dela upp människor i två kategorier?

Sverigedemokraterna använder definitionen ”infödd svensk”. Dit räknar SD den som är född eller i tidig ålder är adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Hur Lindberg definierar begreppet infödd svensk framkommer inte. Han bekräftar däremot indirekt en polariserad tankevärld.

Jonas Lindberg verkar ha tagit intryck av en politisk agenda som jag anser att Svenska kyrkan inte ska bejaka eller konfirmera. Däremot ska kyrkan vara med och bygga ett samhälle som vilar på medmänsklighet och tillit. Då kan människors vilja att delta i samhället växa.

Det är alltid bättre att prata om direkta sakfrågor än att ge sig in i en på förhand lönlös diskussion om vad ”svenska värderingar” är. Det kan vara dunkla och lömska tassemarker.

Helena Myrstener
präst S:t Pauli kyrka i Malmö