Ibland väcks frågan om inte Kristdemokraterna borde byta namn, eftersom partiet tycks vara på väg att tappa sina rötter.
Min första ledare i Kyrkans Tidning 2015 handlade om Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch (då Busch Thor) och den ideologiska förskjutning åt höger som därmed förmodligen var att vänta. Texten mynnade ut i frågan hur detta skulle komma att påverka stödet från partiets kärnväljare, det vill säga frikyrkligt aktiva.
Idag, sex år senare, vet vi att förskjutningen har skett, fast snarare åt det auktoritära hållet på GAL-TAN-skalan än åt höger, när den politiska kartan ritas om. Statsvetaren Magnus Hagevi kunde i en intervju i Dagens Nyheter häromdagen också bekräfta att partiet har tappat frikyrkliga väljare och att det framför allt är partiets förändrade politik i flyktingfrågan som är orsaken.
För ett par år sedan skrev Ebba Busch exempelvis en debattartikel i Expressen där hon argumenterade för hur viktiga kristna värderingar är för Sverige också idag, inte minst i relation till invandring av människor med annan religiös och kulturell bakgrund. Forskning visar att det är ett budskap som i högre grad tilltalar människor som sällan deltar i gudstjänster än de som gör det ofta, det vill säga en större grupp potentiella väljare.
Ibland väcks frågan om inte Kristdemokraterna borde byta namn, eftersom partiet tycks vara på väg att tappa sina rötter. Men det handlar snarare om att ordet kristen har fått en delvis annan innebörd och nu står mer i samklang med vad Sverigedemokraterna och Dansk folkeparti uttrycker om kristna värderingar och nationell identitet.
Jonas Lindberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.