Plats för gemenskap i en tid av strid

Simon Sjögren

När stora delar av samhället tar till strid i försvaret av politiska idéer kan kyrkan iklä sig rollen av att vara en plats för gemenskap

Inte ens den som önskar ­försöka kan i dessa tider av valrörelse ducka för politikens alla tänk­bara budskap. Politiken kan, i alla fall i valtider, upplevas som tjatig men vi får ändå vara tacksamma för dess motsats är inte speciellt lockande. De demokratiska rättigheterna som ges till oss här i Sverige är ur ett historiskt perspektiv om inte unika så åtminstone ovanliga. Under århundranden var det en förhållandevis liten samling människor som inte bara styrde utan även förtryckte andra, alltför ofta med kyrkliga ämbetsmän som verktyg.

I en demokrati är politiken viktig och det är väl att olika sakförslag stöts och blöts. Men även en för demokratin så pass avgörande del som politik och val har, precis som alla mynt, sina baksidor. För politikens helt egna logik tycks allt oftare mana dess fanbärare till strid och konflikt. Detta beror delvis på att politiken som hantverk i grunden går ut på att lokalisera problemen i samhället och genom ett ideologiskt ramverk föreslå alternativa vägar. Två av världshistoriens viktigaste ideologiska färger, liberalismen och socialismen, uppstod, trots sina väsensskilda förslag av alternativa vägar, som en reaktion mot ekonomiska orättvisor och rena förtyck. På samma sätt vill dagens politiska partier lösa de problem samhället i dag brottas med.

På grund av detta är politiken en konfliktfylld värld och det är inte konstigt att vissa väljare redan ”tröttnat”. Alla känner vi nog någon som uppgivet suckat över det som uppfattas som partiernas onödiga tjafs och kritik mot meningsmotståndare. I denna samhällskontext existerar kyrkan med församlingar som från norr till söder möter människor. Möter människor oavsett om de betecknar sig som borgerliga eller socialdemokratiska, oavsett om de är medlemmar i Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, oavsett om de tillhör skaran som engagerar sig politiskt eller de som ser fram emot en tid då valkampanjerna är över.

Få institutioner i det svenska samhället säger sig ha portarna så breda och öppna som kyrkan. Inte i något smart marknadsföringssyfte att locka in människor i en kyrksal utan därför att det är en del av kyrkans uppdrag och dna att bjuda in människor i gemenskap. En gemenskap som inte enbart ryms i en vackert utsmyckad kyrka utan som även bär människor på arbetsplatsen, i skolbänken, i mellanmänskliga relationer, glädje och ofrånkomlig sorg.

Kyrkan har ett uppdrag att nå människor där dessa är, lyssna till deras berättelser och förmedla ett budskap om tro, hopp och kärlek. I detta blir församlingen inte bara en geografiskt knuten organisation utan i första hand en möjlighet till gemenskap där detta budskap når ut. I de valtider vi nu befinner oss i då samhällskonflikter bubblar upp till ytan är detta uppdrag ännu viktigare. För då stora delar av samhället tar till strid i försvaret av politiska idéer kan kyrkan iklä sig rollen av att vara en plats för gemenskap. En plats där alla oavsett partifärg kan få komma och utifrån Bibelns ord få höra hälsningen välkommen, det finns plats för dig också.

Simon Sjögren

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

3 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Amen
Det är verkligen sinnebilden av kyrkan, som du beskriver. I sin allra bästa tappning känner sig varje människa välkommen och känner sig "hemma" i Svenska kyrkan. Men hur gör vi för att välkomna varandra? Det är en god konst att få människor från alla olika bakgrunder, rika och fattiga (ekonomiskt, inte andligt), akademiker och arbetare, sedan generationer infödda svenskar och nya svenskar att mötas, mingla och känna gemenskap. Runt altaret kan vi mötas. Och i kyrkporten. På kyrkkaffet. Och i olika kyrkliga verksamheter. Det är verkligen något att slå vakt om. Men samtidigt en svår konst att få varje människa att känna sig just så välkommen och inkluderad. Att skapa ett vi, en gemenskap. Att se varandra. Att ingen ska gå hem och känna sig osedd. Det är en god och viktig konst, något som måste skapas varje gång, på nytt och på nytt. Och som vi var och en kan hjälpas åt med. Att jag får känna mig sedd, och att du får känna dig sedd. Att vi ser varandra. Amen.
Ps Amen
Man kan förstås dela upp oss människor i fler kategorier: män, kvinnor och queer, unga, medelålders och äldre. För tillfället arbetssökande, föräldralediga, sjukskrivna eller yrkesarbetande människor, oavsett utbildningsbakgrund. De som arbetar för mycket, och de som skulle vilja få möjlighet att förvärvsarbeta mera. Högavlönade, medelinkomsttagare och lågavlönade. Den som kämpar med det svenska språket och den som pratar och skriver flytande. Autodidakter, akademiker, yrkesutbildade eller den som ännu inte hittat sin väg vidare efter grundskola eller gymnasium. Kort sagt: det finns ju en stor bredd på oss människor. Och det är en konst att mötas bortom allt detta. Att bli sedd och se. Att gå jämsides med varandra. Att möta varandra och ge varandra plats, i kyrkan. Men det är förstås möjligt. En god utmaning, att se varandra och mötas i det vi har gemensamt. Ds
Ps Amen
Pensionerade, människor som har daglig verksamhet samt barn och ungdomar föll bort i texten. Men egentligen är det vid närmare eftertanke kanske inte så intressant att dela upp oss i de här olika kategorierna. Men det är vackert och gott att vi faktiskt kan mötas, trots alla olika livserfarenheter, och olika livssituationer, som vi var och en står i. Att kyrkan får vara en plats där människor på ett plan kan lägga undan detta, eller berika varandra utifrån de olikheter vi står i, skapa nyfikenhet för varandra och mötas i det vi har gemensamt.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Stockholms stift
Göteborgs stift
Västerås stift
Uppsala stift
Göteborgs stift
Stockholms stift