Plats för gemenskap i en tid av strid

Inte ens den som önskar ­försöka kan i dessa tider av valrörelse ducka för politikens alla tänk­bara budskap. Politiken kan, i alla fall i valtider, upplevas som tjatig men vi får ändå vara tacksamma för dess motsats är inte speciellt lockande. De demokratiska rättigheterna som ges till oss här i Sverige är ur ett historiskt perspektiv om inte unika så åtminstone ovanliga. Under århundranden var det en förhållandevis liten samling människor som inte bara styrde utan även förtryckte andra, alltför ofta med kyrkliga ämbetsmän som verktyg.

I en demokrati är politiken viktig och det är väl att olika sakförslag stöts och blöts. Men även en för demokratin så pass avgörande del som politik och val har, precis som alla mynt, sina baksidor. För politikens helt egna logik tycks allt oftare mana dess fanbärare till strid och konflikt. Detta beror delvis på att politiken som hantverk i grunden går ut på att lokalisera problemen i samhället och genom ett ideologiskt ramverk föreslå alternativa vägar. Två av världshistoriens viktigaste ideologiska färger, liberalismen och socialismen, uppstod, trots sina väsensskilda förslag av alternativa vägar, som en reaktion mot ekonomiska orättvisor och rena förtyck. På samma sätt vill dagens politiska partier lösa de problem samhället i dag brottas med.

På grund av detta är politiken en konfliktfylld värld och det är inte konstigt att vissa väljare redan ”tröttnat”. Alla känner vi nog någon som uppgivet suckat över det som uppfattas som partiernas onödiga tjafs och kritik mot meningsmotståndare. I denna samhällskontext existerar kyrkan med församlingar som från norr till söder möter människor. Möter människor oavsett om de betecknar sig som borgerliga eller socialdemokratiska, oavsett om de är medlemmar i Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, oavsett om de tillhör skaran som engagerar sig politiskt eller de som ser fram emot en tid då valkampanjerna är över.

Få institutioner i det svenska samhället säger sig ha portarna så breda och öppna som kyrkan. Inte i något smart marknadsföringssyfte att locka in människor i en kyrksal utan därför att det är en del av kyrkans uppdrag och dna att bjuda in människor i gemenskap. En gemenskap som inte enbart ryms i en vackert utsmyckad kyrka utan som även bär människor på arbetsplatsen, i skolbänken, i mellanmänskliga relationer, glädje och ofrånkomlig sorg.

Kyrkan har ett uppdrag att nå människor där dessa är, lyssna till deras berättelser och förmedla ett budskap om tro, hopp och kärlek. I detta blir församlingen inte bara en geografiskt knuten organisation utan i första hand en möjlighet till gemenskap där detta budskap når ut. I de valtider vi nu befinner oss i då samhällskonflikter bubblar upp till ytan är detta uppdrag ännu viktigare. För då stora delar av samhället tar till strid i försvaret av politiska idéer kan kyrkan iklä sig rollen av att vara en plats för gemenskap. En plats där alla oavsett partifärg kan få komma och utifrån Bibelns ord få höra hälsningen välkommen, det finns plats för dig också.

Simon Sjögren