Lyssna på kyrkokritiken

I söndags mottogs Martin Modéus som ny ärkebiskop för Svenska kyrkan. Vi är många som lyckönskar honom i den uppgiften. Och bland alla de råd och propåer som nu riktas till de nye ärkebiskopen kommer här ett tips från Kyrkans Tidnings ledarsida: lyssna på kyrkokritiken.

Kristen tro kan i vissa sammanhang bli ett trångt rum. Kyrkan kan bli ännu trängre. Minns då att kyrkokritiken ofta vill kyrkans väl. Kritikernas engagemang kommer inte sällan ur en frustration över nuet som bottnar i en uppriktig vilja inför framtiden. Sådan energi är angelägen att fånga upp.

Den kyrkokritik som är värd namnet är både kärleksfull och konstruktiv, ­kunnig och kreativ. Det finns mycket som gör att man kan missa den typen av kritik. Som den slutenhet som kyrkans nationella nivå ibland beskylls för. Som den självupptagenhet som lurar på alla ledare på höga nivåer. Som den tysta organisation som många tycker sig se på kyrkans olika nivåer. Som den snarstuckenhet de flesta av oss lätt kan bli bärare av. Men i sina bästa stunder förmår kyrkokritiken öppna upp. Som enhetens tecken är det angeläget att kyrkans biskopar och ärkebiskop förmår härbärgera och kanalisera de kyrkokritiska krafterna. Både för egen och för kyrkans skull. Och här finns – handen på hjärtat – utvecklingspotential.

Kyrkokritik kan se olika ut. I ett av sommarens mer uppmärksammade Sommar i P1 (18/7 2022) berättade journalisten Emanuel Karlsten om sin uppväxt inom Frälsningsarmén. Karlsten sa att han i dag har lämnat kyrkan, men inte lämnat sin tro. Utifrån frågan, ”vad ska det moderna samhället med Gud till?”, formulerade han sedan ett stycke kyrkokritik: ”Ju äldre jag blev började jag också undra om även kyrkan var osäker på det. För snarare än att vara en plats för de som upptäckt en övernaturlig kraft, kändes kyrkan allt oftare som en stödförening för de som olyckligtvis trodde på Gud. Och vad var då poängen med allt?”

Kristen tro kan i vissa sammanhang bli ett trångt rum. Kyrkan kan bli ännu trängre. Minns då att kyrkokritiken ofta vill kyrkans väl.

Delvis i samma anda ligger den kritiska ansats som professor Ola Sigurdson ger uttryck för i den nyligen utkomna skriften Vad är teologi? (Katedralakademien 2022). Sigurdson kallar den reformatoriska kyrkan för ”bildningskyrka”, men menar att det i Svenska kyrkan i dag finns en okunnighet och ett ointresse för teologi. Ansvaret lägger Sigurdson på kyrkans ledning. Man behöver avsätta tid och ge incitament för teologisk bildning. Han ger exempel på en rad konkreta reformer, såsom samarbeten, stipendier och studier. Sigurdson menar att dagens hållning riskerar göra kyrkan ”intellektuellt och kristet trivial”. Häri ligger en reell, men också konstruktiv kyrkokritik, dessutom levererad av en ledamot i Svenska kyrkans Teologiska kommitté. Sådan kritik behöver tas om hand. För allas skull.

Det är också värt att minnas att kyrkokritik ligger i vår kyrkas reformatoriska gener. Martin Luthers projekt börjar som intern kyrkokritik och utvecklas till något annat när kritiken inte bemöts utan istället bekämpas.

I ljuset av kyrkokritiken var det lovande att läsa KT:s intervju med den nyvalde Martin Modéus i somras (4/8). Då gav Modéus uttryck för grundhållningen att ”all kritik är gåvor som är angelägna att lyssna till. Människor ser saker som jag inte ser. Det finns en smärta som tar i en själv när man framför kritik och jag har stor respekt för vad det kostar.”

Hoppas Martin Modéus bevarar den inställningen som ärkebiskop.