Speglar opinionsläget ett uppvaknande?

Parallellt med all pandemisk dramatik har en politisk jordbävning ägt rum denna vår. I Kantar/Sifos månadsmätningar av partisympatierna har S ökat från 23,5 procent i januari till 30,6 procent i april. Därmed är man åter, med råge, landets största parti efter att ha inlett 2020-talet som tvåa.

För SD är årets utveckling inte lika munter: från 23,8 i januari till 19,5 i april. Från att ha varit största parti är man i dag långt bakom S och endast 0,3 procentenheter från att hamna på tredje plats (M har 19,2 i aprilmätningen).

Visst – det är inte ovanligt att sittande regeringar stärker sin ställning i kristid. Allt annat vore egentligen anmärkningsvärt. Det är ju stabilitet, vardag och förutsägbarhet som de flesta av oss saknar och längtar till.

En annan förklaring handlar om att det är andra frågor som nu dominerar debatten än tidigare. Från att fokus har legat på integration och lag och ordning som är profilfrågor för SD, är det nu arbetsmarknad, stödpaket och offentlig sektor som tar det mesta utrymmet. Här anses S, och i viss mån M, vara starkare än SD.

I Fokus lyfter Johan Hakelius fram att coronapandemin permanent kan försämra möjligheterna för SD eftersom politiken nu lämnar ”det vanliga”.

”Politiken är på väg bort från den arena som gjorde att Sverigedemokraterna vann varenda match. Coronakrisen, går resonemanget, har påmint väljarna om vad som verkligen är viktigt.”

Allt fler tycks eniga om att livet inte kommer att bli detsamma post corona, vilket alltså också kan gälla den politiska debatten. Den kritiska situationen har förändrat agendan. Fokus ligger på stabilitet och med andra ämnen i blickfånget, men också nya krav på omdöme och tonalitet.

För håll med om att det känns som en evighet sedan Jimmie Åkesson i mars månad for till gränsen mellan Grekland och Turkiet och delade ut sina Sverige är fullt-lappar.

Tänk om han i dag skulle få en liknande idé: att uppsöka och exploatera ett av jordens helveten, kanske ett covid-drabbat flyktingläger vid en avlägsen gräns någonstans, och där dela ut lappar om att det i Sverige inte finns några lediga respiratorer. Det känns otänkbart. För det har hänt så mycket på väldigt kort tid.

Vår kollektiva bubbla har delvis spruckit. Utsattheten har kommit nära. Tillvarons skörhet har fått ansikten som vi känner till, eller till och med är bekanta med. Och det har gått fort. Kanske opinionsläget också speglar ett sådant uppvaknande.

I samband med Åkessons Greklandsresa frågade denna ledarsida SD:s representant i kyrkostyrelsen, Aron Emilsson, hur han ställde sig till sin partiledares agerande. Emilsson har hittills inte återkommit, men förhoppningsvis filar han på sitt svar. De som ska gå till kyrkoval nästa år är säkert nyfikna.