Samtalsklimatet – ett annat slags klimathot

Vår tid har ett paradoxalt förhållande till samtal. Å ena sidan söker vi samtal. Podcaster och tv- och radioprogram lyfter det goda samtalet där människor får komma till tals och tala till punkt långt från debattens polemik. Å andra sidan spenderar vi alltmer tid i filterbubblor avskärmade – bokstavligt talat! – från varandra på ett nät som föder hat och hot i polariserande bildmontage och one-liners.

På nätet grasserar en kultur av icke-samtal, menar Maria Küchen. Hennes erfarenhet är att sakfrågorna är underordnade.

Istället är det ”konflikten i sig som ska matas”. Ett slags samtalsklimathot som står för en djupt antiintellektuell hållning. Det akademiska samtalet är det motsatta. Det bygger på en ömsesidig ambition att förstå varandras argument och utifrån dessa samtala och disputera sakfrågan – inte personen.

Att inte välja och vilja samtal är dessutom en okyrklig inställning. Kyrkan värnar samtalet. 

Det är också en odemokratisk attityd. Som ett svar på de gula västarnas demonstrationer i Frankrike har president Macron gjort det motsatta genom att bjuda in till landsomfattande rådslag och debatter. Sedan i januari lär över 10 000 möten ha arrangerats runt om i Frankrike. För någon vecka sedan kulminerade projektet med den stora debatten där ett sextiotal forskare och författare samtalade om centrala frågor. Samtalet varade i mer än åtta timmar. Allt för att visa på lyhördhet, öka delaktigheten och minska avståndet mellan politiker och väljare. Det är för tidigt att dra några slutsatser men ansatsen är värd att uppmärksamma, som ”en demokratisk övning utan motstycke” som tidningen Le Monde kallat den (SvD, 2019-03-24).

Att inte välja och vilja samtal är dessutom en okyrklig inställning. Kyrkan värnar samtalet. Tro kan till och med beskrivas som en samtalsgemenskap kring texter och erfarenheter. Nu blir det inte alltid så, men hållningen är denna. I kyrkans undervisning lyfts ofta ”det goda samtalet” fram som värdefullt redskap. Mycket sker med samtalet som ansats: tro i samtal med kulturlivet; tro i samtal med vetenskapssamhället; tro i samtal med politik och näringsliv; kyrkan i samtal med människor av annan tro.

Det gör det intressant att följa Antje Jackeléns biskops- och ärkebiskopsgärning. Till synes outtröttligt bjuder hon in till och deltar själv i diverse samtal, också utanför det självklart kyrkliga arenorna. Visst – i den inomkyrkliga debatten finns kritiker som inte delar hennes program och som knappast upplever Jackelén som samtalande. Ändå är hennes samtalande idé tydlig.

I sitt herdabrev från Lund Gud är större (2011) skissar hon en vision för 10-talets kyrka. Hon skriver att alla viktiga frågor har ”en hemvist” i kyrkan och att ”kyrkan ger rum för samtal som inte lika självklart kan föras på andra ställen i samhället”. Tankarna går igen i en text hon skrivit om kyrkans närvaro på Almedalen i boken Almedalen – Makt, magi och möten (2018), där hon berör vikten av att tala i en annan ton: ”Det goda samtalet behöver värnas. Kanske mer än någonsin. Om det ersätts av personangrepp och tillhyggen i Twitterformat är det fara å färde för demokratin.

Samtal som innebär att vi verkligen lyssnar på den andre är ingen självklarhet längre. Ofta finns det för många skärmar emellan. De miljöer som ger utrymme för att utveckla tankegångar, komma lite djupare, lite närmare behöver skyddas och främjas. Överallt, men alldeles särskilt i kyrkan, behöver vi vara generösa värdar för det öppna, ärliga och goda samtalet.”

Även om det inte alltid är enkelt att se vad samtal konkret leder till, är det faktum att samtal äger rum likafullt en klimatinvestering som är bättre än motsatsen. 

I en tid när allt färre finner kyrkans gudstjänster och verksamheter är det avgörande att kyrkan tar plats i samtalen på andra arenor. Kyrkans röst i debatten är en del av kallelsen och dessutom kan sådana samtal bli till vägar in mot kyrkans centrum.

Även om det inte alltid är enkelt att se vad samtal konkret leder till, är det faktum att samtal äger rum likafullt en klimatinvestering som är bättre än motsatsen. Däremot kostar det på. De som väljer samtalet får ofta kritik.

Ärkebiskopens samtalande ansats, såsom på Almedalen och Bokmässan, har sina kritiker. Också mot Macron är kritiken frän från både vänster och höger. Socialdemokraternas Daniel Suhonen kallar honom ”patetisk” och menar att om Macron är ”det yttersta försvaret av den liberala demokratin kan vi lägga oss ner och dö” (Aftonbladet 2019-03-09).

Från höger levererar KD:s Sara Skyttedal den famösa repliken att hon som europaparlamentariker önskar störta såväl Ungerns Viktor Orbán som Frankrikes Emmanuel Macron. Skyttedal förklarar – skojar? – bort sitt uttalande med att hon lider av ”åsiktstourettes” (Expressen, 2019-03-16), vilket väl är att betrakta som en antites till samtal.

Här i Kyrkans Tidning finns fem tips till ett bättre samtalsklimat – de behövs i kyrka och samhälle.