Se upp för organisationsutskottet

Det gömmer sig en möjlig slamkrypare i organisationsutskottets skrivelse (O 2022:1) inför nästa veckas kyrkomöte. Formuleringen riskerar att underminera stiftens tillsynsfunktion och öppna upp för en allt starkare reglering från nationell nivå. Det är läge att se upp med andra ord.

Först bakgrunden: Under snart tjugo års tid har frågan om kyrkliga begravningsbyråer debatterats. I dag finns kyrkligt drivna begravningsbyråer på ett tiotal platser i landet. Detta trots att det enligt överklagandenämndens tolkning av kyrkoordningen inte är förenligt med regelverket.

Inför kyrkomötet har en förnyad genomgång av frågan ägt rum. I den konstaterar kyrkostyrelsen att det inte finns några skäl emot att en församling skulle kunna bedriva denna typ av näringsverksamhet. Istället menar man att en begravningsbyrå har ”naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift och därför ska tillåtas”.

Organisationsutskottet går på styrelsens linje, men önskar en tydligare reglering i kyrkoordningen än den som kyrkostyrelsen själv föreslår. Man vill poängtera att kyrkostyrelsen också bör uppmärksamma ”annan näringsverksamhet som bedrivs av församlingar och pastorat” och ge ”ett mera generellt stöd vad gäller frågor som hör samman med bedrivande av sådan verksamhet”. Utskottet föreslår därför följande formulering: ”Kyrkostyrelsen får utfärda närmare bestämmelser om hur näringsverksamhet får bedrivas”.

Men frågan är om det är lyckat med en sådan skrivning i kyrkoordningen? Dels väcker den frågor om vilka ärenden som kyrkans nationella nivå har med att göra. Dels om hur tillsynen i kyrkan är tänkt att fungera.

För det är en annan bild av Svenska kyrkan än den gängse om nationella kyrkostyrelsen ska vara den som reglerar olika typer av näringsverksamheter på lokalplanet och som, i konsekvensens namn, utöver tillsyn för att dessa efterlevs. Kan kyrkostyrelsen till exempel besluta om en begravningsbyrå ska eller inte ska bedrivas som ett aktiebolag eller om byråns grafiska profil och marknadsföring? Och för andra näringsverksamheter: ska kyrkostyrelsen ha synpunkter på om en församlings förskola är konfessionell eller inte, eller huruvida den är miljödiplomerad? Eller om ett pastorats restaurang har alkoholförsäljning eller erbjuder köttfria måndagar? Formuleringen kan äventyra församlingars och pastorats autonoma ställning, men också stiftsbiskoparnas tillsyn.

Många ledamöter i organisationsutskottet har reserverat sig och vill avslå både kyrkostyrelsens och organisationsutskottets förslag till beslut. Vad dessa slår ner på handlar dock om sakfrågan kyrkliga begravningsbyråer, som man tycker är för dåligt beredd och utredd. De ecklesiologiska frågorna – om nationella nivåns mandat, om församlingars och pastorats autonoma ställning och om stiftsbiskoparnas tillsyn – borde dock oroa mer.