Pressad upplysning – men inte av religionen

Världens tionde rikaste människa gick nyligen ur tiden, god för motsvarande 500 miljarder kronor. David Koch, född i Kansas 1940, skapade till stor del sin förmögenhet genom exploatering av olja och gas. Han satsade den till stor del på att motarbeta naturskyddsintressen och klimatforskning.

Om David Koch var en så kallad libertarian – ideologiskt övertygad om fria marknaders välsignelse och statlig inblandnings förbannelse – är Donald Trump i första hand en libertin. Hans grej är skörlevnad, själviska njutningar, och så får de politiska övertygelserna rätta sig därefter.

I förhållande till vetenskap, särskilt när det gäller miljön, landade Trump och Koch ändå på samma republikanska högersida. Global uppvärmning är där ett socialistiskt påhitt i syfte att underminera den amerikanska livsstilen. I den mån klimatförändringarna existerar kommer de att vara till glädje för mänskligheten, genom att öppna nya områden för jordbruk och råvarujakt.

Sedan Trump flyttade in i Vita huset har detta blivit USA:s officiella politik, med följder som uppsägning av Parisavtalet och förnyad brytning av olönsam, smutsig kol. Staten och kapitalet i historiens mäktigaste land går aktivt emot rekommendationerna från det samlade forskarsamhället.

USA är nu inte bara världens största ekonomi utan också den ledande vetenskapsnationen. Harvard, Stanford, Princeton – amerikanska universitet sätter guldstandarden för modern forskning och utbildning, plockar Nobelpris som andra plockar oliver.

Så mycket mer makabert och paradoxalt då, att makthavarna i just USA saboterar klimatomställningen. Samtidigt kan man notera hur kristna kyrkor världen över – med påven Franciskus i spetsen – vädjar till politiker att ta forskarlarmen om växthusgaserna på allvar.

Rollfördelningen strider mot en traditionell uppfattning om religion och vetenskap som motpoler. Vidskepelse på ena sidan, upplysning på den andra – symboliserad av hur en vidsynt Christofer Columbus seglade västerut mot nya världen 1492, trots prästernas försäkran att jorden var platt och skeppen skulle trilla över kanten.

Som den spränglärde professorn Bengt Kristensson Uggla visar i sin nya bok – ”En strävan efter sanning. Vetenskapens teori och praktik” – är historien mer komplicerad än så. Kopernikus arbetade som kanik vid en domkyrka. Kepler studerade teologi med sikte på att bli präst. Galilei och Newton var fromma män som hemtamt rörde sig i en kristen föreställningsvärld.

Columbus var alls ingen upplysningsman utan en råbarkad äventyrare. Berättelsen om kyrkans kraftmätning med vetenskapen under 1400-, 1500- och 1600-talet är djupt anakronistisk. Den uppstod egentligen under 1800-talet, när nationalstaterna tog kontroll över kunskapsbildningen.

Sanning, fakta och upplysning är satta under press i vår tid, men hotet kommer knappast från religionen. Det är politiska och ekonomiska krafter som undergräver vetenskapen, och den nya medietekniken tycks vara på deras sida.

Niklas Ekdal
journalist och författare