Färre diakoner i kyrkan: "Vi vet inte varför"

Järna och Vårdinge pastorat redovisade 2017 en förlust på över 2 miljoner kronor och pastoratet har genomfört nedskärningar. Nyligen fattades även beslutet att dra in pastoratets diakontjänst. 

– Vi har gjort det av rent ekonomiska skäl. Vi var tvungna. Nu ser vi ut att kunna klara en budget i balans nästa år, säger kyrkorådets ordförande Lasse Wiklund.

Hur kommer det sig att just diakontjänsten drogs in?

– Vi har vår husmor som har soppluncher, vi har vår körverksamhet som är en diakonal verksamhet för funktionshindrade. Det innebär att det redan görs en massa saker och vi kom fram till att en erfaren präst kan täcka upp ganska mycket av diakonens arbete.

Lasse Wiklund säger även att en förhoppning pastoratet har för framtiden är att kunna lägga över mer av den diakonala verksamheten på ideella.

Statistiken över anställda i Svenska kyrkan är inte helt tillförlitlig, men enligt statistiken som Verbum förlag hämtar in till Matrikeln har antalet diakontjänster minskat med drygt tio procent de senaste fem året, från 1 178 år 2014 till 1 051 år 2019.

– Det sker en nedgång i antalet anställda diakoner, säger Pernilla Jonsson, analyschef på kyrkokansliet.

– Det kan bero på att det är svårt att rekrytera diakoner, det kan också bero på att församlingarna minskar antalet diakonala tjänster på grund av en kärv ekonomi. Men vi vet inte varför, de frågorna har inte ställts.

Däremot vet analysenheten var diakoner och diakoniassistenter är anställda.

– I fyra av tio församlingar i landsbygdskommuner, har man varken tillgång till diakoner eller diakonassistenter. I storstäder är det bara fem procent av församlingarna som saknar tillgång till de personalkategorierna, säger Pernilla Jonsson.

Men trots detta visar verksamhetsstatistiken på en uppgång i diakonal verksamhet i Svenska kyrkan.

– Den ökar och bitvis ganska kraftigt.

Statistiken visar att till exempel gemensamhetsskapande grupper och kulturella grupper med diakonala inslag växer.

– I ett samhälle med tilltagande psykisk ohälsa har kyrkan något unikt att erbjuda här, man erbjuder mötesplatser för människor. Det kan vara en första kontaktyta eller en yta där kontakten med kyrkan återknyts, och det är en av flera nya ingångar för vuxna till kyrkan.

– Kyrkan måste ställa sig frågan vilka tjänster som är viktiga för att kunna skapa dessa mötesplatser och ingångar.

Under september månad uppmärksammas kyrkornas diakonala arbete med äldres psykiska ohälsa. Men det blir sista året för Diakonins månad. Nästa år lanseras ett nytt koncept.

Genom diakonins månad sätter kyrkorna i år särskilt fokus på psykisk ohälsa bland äldre.

– Jag har själv har arbetat diakonalt med äldre som präst i Svenska kyrkan och har sett att det finns behov av samtalsstöd och social gemenskap. Genom det får vi också vara med att förebygga psykisk ohälsa, säger Jakob Evertsson, teologisk rådgivare på Sveriges kristna råd (SKR).

Inom ramen för diakonins månad har SKR tillsammans med studieförbundet Sensus tagit fram ett webbaserat studie- och inspirationsmaterial. Här finns tips på diakonala församlingsaktiviteter för äldre, filmer med inspiration och information samt upplysningar om vart man kan vända sig när den egna verksamheten inte räcker till som stödinsats.  

– Det är inte alltid enkelt att möta det som vi gör genom den diakonala verksamheten. Det är viktigt att lära oss mer. Depression är en av de vanligare folksjukdomarna bland de äldre, det måste man ha med sig, säger Jakob Evertsson.

Vad är det specifikt som kyrkorna kan bidra med vid sidan av samhällets övriga institutioner?

– Vi i kyrkorna möter många äldre människor. Och vi möter dem med en holistisk syn på människan, både i det fysiska och det andliga. Där finns en helhet som ger styrka och trygghet, speciellt för de äldre.

Depression är en av de vanligare folksjukdomarna bland de äldre, det måste man ha med sig.

Diakonins månad växte år 2004 fram ur en ambition att vidga fokuset på diakonin under september, då 13:e söndagen efter trefaldighet med temat Medmänniskan infaller. Men nu i år blir sista gången med konceptet.

– Det kommer i stället att vara något vi kallar för diakonifokus. Som sträcker sig över hela året, två år i rad. 

Det första diakonifokuset ska lanseras i början av nästa år och temat blir Ensamhet. 

– Ensamhet är ett samhällsproblem. Vi har en projektgrupp som i höst ska ta fram material och titta på vilka behovs som finns. Samhället ser ut på ett annat sätt än tidigare. Man kanske har en familj, men som bor utspridd på olika ställen i landet och det kan skapa ensamhet. En annan form är existentiell ensamhet.

Varför vill ni vill byta ut diakonins månad mot ett diakonifokus? 

– Det är något som vuxit fram i samtal. Att det kan vara dags för ett nytt sätt att tänka, så att materialet kan användas under en längre tid om året, vilket vi även uppmuntrar till i dag. 

Jakob Evertsson säger att diakonins månad genom åren mottagits positivt.

– Det är alltid svårt att mäta resultat. Men att kyrkorna gemensamt vill fortsätta med ett visst tema under en viss period är ett tecken på att det varit viktigt och behövts. Själv tänker jag att diakoni blir viktigare och viktigare.  I dag bedöms kyrkan ofta på grund av vad den gör diakonalt, där finns en stor förväntan.