Antologin problematiserar bilden av Gud

På grund av teknisk haveri är delar av denna text oläslig i veckans nummer av papperstidningen. Vi beklagar detta. 

– Det är där allt börjar. I bilden av Gud. 

Michael Nausners formulering är svaret på journalistens raka fråga: 

Varför ger man ut en antologi om gudsbilder? 

Hans kommentar låter andäktig i skrift men levereras mitt i språnget, med mobilen mot örat och foten på väg in i en buss. Scenen speglar arbetstakten; nästa antologiprojekt är redan påbörjat. 

Michael Nausner, systematisk teolog och medarbetare på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, är en av redaktörerna för nyutkomna Gudsbilder i förändring. Boken är resultatet av en ny form av brobyggande. Eller ska man kanske säga nygammalt. 

– För femtio år sen, när de religionsvetenskapliga institutionerna introducerades i Uppsala och Lund, började relationen mellan kyrka och akademi tunnas ut. För trettio år sen grundades därför forskningsenheten och för ett par år sedan föddes idén om att göra något konkret åt saken. 

Guds bild och verkan

Sagt och gjort. Hösten 2022 möttes 30 deltagare från de båda sfärerna – teologer, filosofer och religionsvetare – till en forskningskonferens i Uppsala.

Och vilket ämne var naturligare att starta med än bilden av Gud? 

Att den tanken var rätt stärktes när de skrivna bidragen började komma in, berättar Michael Nausner.

– Det blir så tydligt hur vårt sätt att tänka om Gud hänger ihop med vårt sätt att tänka om samhället. Som kristna tror vi på en Gud som leder sin skapelse till fulländning. Frågan är på vilket sätt vi tror att det sker. På vilket sätt verkar Gud i världen för oss som troende?

Antologin är sorterad i fyra delar. En del kretsar kring kultur och konst. En annan diskuterar natur, klimat och apokalyps. En tredje del fokuserar på religionen utifrån polerna konflikt-dialog och en fjärde på politik och kön. Inte sällan talar texter från de olika delarna med varandra. 

Guds relation till skapelsen

Tolkningarna som framträder är många. Michael Nausner lyfter en av dem: Guds barmhärtighet. Temat går igen i bidragen från Tomas Axelson, Mohammad Fazlhashemi och Ulrica Fritzson.

– Här lyfts barmhärtighet fram som en avgörande aspekt i Guds relation till skapelsen, ur kristet, muslimskt och religionsvetenskapligt perspektiv. 

Sedan 11 september-attackerna 2001 är det annars den motsatta gudsbilden som tagit plats, konstaterar Michael Nausner. Den offentliga debatten har kretsat kring religionens radikaliserande potential och kring bilden av Gud som vredgad. 

Själv vill han förstå Gud som den som skapar nedifrån och tillsammans. Gud påbjuder inte skapelse utan bjuder in till skapelse, säger han.

– Om man har en sakramental världsbild kan man formulera det som att Gud kommunicerar med oss i det materiella. 

Oväntade möten mellan perspektiv

I antologin finns flera exempel på hur traditionella teologiska perspektiv och mer progressiva hållningar kan överlappa varandra. Nausner berättar att han överraskats av oväntade möten mellan olika perspektiv. Som i fallet med Thomas Ekstrand, som skriver om Guds transcendens utifrån kristet perspektiv, och queerteologen Linn Marie Tonstad. 

– Båda ställer frågan om vad vi kan säga om Gud och framhåller att vi måste förbli medvetna om att det är bilder vi pratar om. Ekstrand talar om den nödvändiga ödmjukheten. Han utmanar befrielseteologins idé om att Gud alltid står på de fattigas sida. 

Tanken gifter sig väl med Linn Marie Tonstads radikalitet, menar Michael Nausner.

– Hon säger, med anledning av kriget i Ukraina, att vi måste kunna tro att Gud också är hos ryssarna. En av hennes huvudpoänger är att det inte går att bestämma vilka gudsbilder som är goda och dåliga utan att det alltid beror på kontexten.

Samarbete med människan

En föreställning under framväxt är panenteismen, vilket också speglas i antologin. Begreppet är sprunget ur en filosofi som inte vill göra skillnad på själ och materia och som ser verkligheten som uppbyggd av skeenden snarare än partiklar. 

Panenteismen delar panteismens tanke om en Gud som omfattar hela universum men menar att Gud också är något större än så. Gud ses som ett slags lockande kraft. Eller med Michael Nausners ord: Gud kan inte tvinga världen åt ett mer konstruktivt håll utan behöver människan att samarbeta med. 

En sådan förståelse får konsekvenser, menar han. Det blir till exempel omöjligt att tro att Gud i ett visst historiskt ögonblick bestämmer sig för att ”göra slut på skapelsen”. 

– Om du tror på en kärleksfull Gud är det inte föreställbart att Gud plötsligt kommer klippa människans frihet. Gud är skapande och kärleksfull samtidigt. Mitt sätt att se på eskatologi är att kärlek vinner till sist men inte på ett tvingande sätt. Det skiljer sig från mer traditionella föreställningar om att Gud en gång kommer tillbaka och då är det slut på tiden.

Gubbe på ett moln

Michael Nausner har sedan länge slagit sig ner på bussätet. Medpassagerarna får en gratisföreläsning i aktuell teologi. Frågan är hur mycket de förstår. Nausners resonemang håller, liksom antologin, hög abstraktionsnivå och kräver förkunskaper. 

Även i populariserad form skulle den förmodligen väcka förvåning. Idén om Gud som en gubbe på ett moln må vara förlegad bland både kyrka och allmänhet, men hos många svenskar dröjer sig ändå bilden av kyrkan och dess dömande gud kvar – trots att kyrkan sedan länge predikar något annat.

Glappet ter sig stort. 

Som Michael Nausner själv konstaterar, med anledning av Fredrik Portins kapitel om den stigmatiserade Jesus:

– Hur många sekulariserade svenskar känner till att det finns kvalificerad teologisk forskning om att Jesus troligtvis utsattes för våldtäkt? Ett ämne med akut bäring på det som händer i vår tid i Gaza och Ukraina.

Uppmaning till kyrkan

Följdfrågan är därmed given: 

Om nu antologin är ett gränssnitt av 2020-talets gudstolkningar – hur ska man nå ut med dessa?

– Jag ser det som en uppmaning till kyrkan. Men också – hur mycket vågar vi som teologer tala om detta: Vem är Gud för mig?

Michael Nausner är som många andra en illustration över hur gudsbilder byggs upp successivt genom livet och i vissa delar blir kvar för alltid och i andra delar faller bort. Själv växte han upp i en tvåspråkig familj i Österrike. Vem Gud är förmedlades genom sång. Fortfarande bär han med sig gudsbilden i Bred dina vida vingar. 

Reviderad är däremot barndomens entydiga bild av att Gud är en person och någon som kan allt.

– I dag tror jag att vi behöver en mångfald av gudsbilder och att de personliga aspekterna av Gud kan blandas med mer kosmiska föreställningar om Gud som en kraft. Det ena motsäger inte det andra.

Nästa antologi

Den nya antologin är tänkt som en lärobok inom teologi och humaniora. Michael Nausner hoppas att den också blir läst av präster och kyrkliga medarbetare, inte minst stiftsteologerna. Och att tankar därifrån sipprar vidare ut i kyrkans olika sammanhang.

Det gränsöverskridande initiativet från 2022 har nyligen fått en uppföljning i form av konferens nummer två. I oktober möttes 40 forskare från 12 olika institutioner, denna gång även från Åbo och Oslo. Nätverket religionsvetenskap och teologi har bildats. Nu pågår arbetet med antologi nummer två: Omställningar – perspektiv på religionens roll i formandet av en ny framtid. 

För Michael Nausner är drivkraften tydlig. 

– Den här sortens konferenser och idéutbyte ligger i linje med varför vi finns som kyrklig forskningsenhet.