Det här är den andra artikeln i Kyrkans Tidnings satsning Startklar! för dig som är nyvald förtroendevald i Svenska kyrkan och alla andra intresserade. Läs mer om Startklar HÄR
Du som förtroendevald är en liten del i en stor organisation, men samtidigt är församlingen den grundläggande nivån i Svenska kyrkan, så det är ingen oviktig roll du spelar. Strukturen kan påminna om resten av samhällets uppdelning i kommuner och regioner, men det finns också stora skillnader.
Kyrkofullmäktige är det högsta beslutande organet, oavsett om församlingen är självständig, eller om den samverkar med en eller flera andra församlingar i ett pastorat. Sammansättningen i kyrkofullmäktige avgörs av resultatet i kyrkovalet.
Här fattas de större, övergripande besluten om ekonomi, fastigheter och personal. Här fastställs lokalförsörjningsplan, församlingsinstruktion, och så budgeten som styr fördelningen av församlingens pengar. Kyrkofullmäktige fattar beslut, men både budget och andra beslutsunderlag har innan dess förberetts av kyrkorådet.
Kyrkorådet är församlingens styrelse. Det ska bestå av minst sex ledamöter, som väljs av kyrkofullmäktige. Kyrkoherden är ledamot, men får inte vara ordförande. Fördelningen av platser i kyrkorådet brukar följa kyrkoordningens regler om proportionella val. Det är för att alla nomineringsgrupper ska få de platser som valresultatet ger dem rätt till. Det är vanligt att nomineringsgrupper går ihop i valteknisk samverkan. Då kan de tillsammans få fler ledamöter i kyrkorådet.
Kyrkorådet är arbetsgivare för alla anställda och även ansvarigt för arbetsmiljöfrågor. Eftersom även begravningsverksamhet, kulturarvsfrågor, fastigheter och mycket annat är kyrkorådets ansvar, utses ofta olika utskott som kan arbeta mer i detalj med just sitt område.
Har pastoratet flera församlingar väljs ett församlingsråd i varje församling. Det har hand om frågor som är mer specifika för församlingsverksamheten. Församlingsrådet är exempelvis aldrig arbetsgivare.
På stiftsnivå ser det ut på liknande sätt, att stiftsfullmäktige väljs genom kyrkovalet och sedan väljer en stiftsstyrelse. Biskopen är ordförande – i fullmäktige är det en förtroendevald – och antalet ledamöter är minst åtta. Även här är det vanligt att nomineringsgrupper går samman i valtekniska samarbeten. Det finns 13 stift, men 14 biskopar eftersom Uppsala stift har både biskop och ärkebiskop. Ärkebiskopen har en särställning som den som främst företräder Svenska kyrkan internationellt och nationellt, men är inte de andra biskoparnas chef.
Biskoparnas formella makt är numera begränsad och biskopen är sällan chef över mer än ett fåtal anställda, men har å andra sidan stora möjligheter att på andra sätt vara en ledare för församlingarna och pastoraten i sitt stift.
Alla församlingar i Svenska kyrkan hör till ett geografiskt stift, medan alla utlandskyrkans församlingar hör till Visby stift. Stiftens uppgift är att stödja och främja församlingarnas arbete, och därför finns i varje stift ett stiftskansli med anställda som är specialiserade på klimat och hållbarhet, kulturarv, fastigheter, ekonomi och lön.
Situationen ser väldigt olika ut i de olika stiften, på grund av storlek, geografi, traditioner och medlemskap, så exakt hur de olika stiftskanslierna organiserar sig varierar. Förvaltningen av prästlönetillgångarna, alltså församlingarnas jord, skogar och kapital som historiskt sett låg till grund för prästernas löner, är stiftens ansvar.
I varje stift finns ett domkapitel, som har betydligt äldre rötter än stiftskanslierna, även om dess betydelse har förändrats genom historien. Det som på medeltiden var en styrelse bestående av prästerna som hörde till domkyrkan, har sedan reformationen en mer juridisk roll. Domkapitlen har ansvar för tillsynen över präster och diakoner i stiftet, det vill säga granskar att ingen gör något som inte är förenligt med det uppdrag man vigts till i Svenska kyrkan. De har också ansvar för att kyrkofullmäktiges och kyrkorådens beslut är fattade i enlighet med kyrkoordningen och för att utfärda församlingsinstruktioner.
I domkapitlet sitter hälften förtroendevalda och hälften präster eller diakoner. Biskopen är ordförande, och en ledamot måste alltid vara eller ha varit domare.
På nationell nivå finns också ett ”fullmäktige”, kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. På samma sätt som på stifts- och lokal nivå väljs kyrkomötet i kyrkovalet, och sedan utses styrelsen, som heter kyrkostyrelsen, av kyrkomötet. Ordförande i kyrkostyrelsen är ärkebiskopen, och ordförande för kyrkomötet är en förtroendevald.
På nationell nivå finns ett antal organ som yttrar sig över förslag till beslut som ska fattas i kyrkomötet, som läronämnden, kyrkorättsnämnden och biskopsmötet bland annat. Det gäller inte alla beslut, men exempelvis förändringar i kyrkoordningen eller beslut i frågor kring Svenska kyrkans lära.
Här finns också råd för Svenska kyrkan i utlandet, ett samiskt råd, musikråd och internationellt råd. På kyrkokansliet i Uppsala finns även ärkebiskopens kansli, sekretariat för kyrkostyrelse och kyrkomötet och avdelningar för utbildning, kommunikation och mycket annat.
Det kan vara lätt att jämföra Svenska kyrkans organisation med kommuner, regioner och riksdag och regering, men i praktiken har kyrkostyrelsen mycket mindre makt över församlingar, pastorat och stift. Den nationella nivån har blivit viktigare de senaste åren, men fortfarande är det samma struktur som gällt sedan medeltiden – Svenska kyrkan är en kyrka som består av församlingar, och hålls samman av biskopar och stift.
