Uppdaterad
– Vi måste samverka och hjälpas åt. Och det är väl möjligt att det behovet accelererar i och med coronapandemin, säger Lars Johnsson, ordförande i kyrkostyrelsens råd för administrativ samverkan som har arbetat fram förslaget.
Strategin sträcker sig till år 2030. De funktioner som den nationella nivån på sikt föreslås stå för är:
- gemensam it-plattform (Gip)
- nätförbindelse till varje lokal plats
- gemensamt ekonomicenter
- medlemssystem, digitalisering av medlemskommunikationen (erbjudande, ej obligatorium)
- dokument- och diariesystem
- elektroniskt arkiv
På flera av dessa områden är arbetet redan på gång – och är långt framskridet. Annat har längre startsträcka och när det gäller det elektroniska arkivet är systemet inte valt ännu.
Från och med 2024 föreslås alla enheter vara med och betala för dessa delar oavsett om de väljer att använda dem eller ej. Antingen genom den gemensamma avgiften eller av enheterna direkt (se faktarutan).
– Utvecklingen när det gäller digitalisering rent allmänt går oerhört fort. Där gäller det att hänga med. Jag menar – för ett halvår sedan så talade vi inte så mycket om videosamtal till exempel, säger Lars Johnsson.
Den årliga kostnaden för systemen uppskattas till omkring omkring 200 miljoner kronor. Till det tillkommer också en engångssumma för att komma i gång med systemen för medlemskommunikation på omkring 30–40 miljoner kronor.
Hur mycket kostar allt det här i dag?
– Det är svårt att göra sådana uppskattningar eftersom det kan handla om kombinationstjänster. Men det handlar i alla fall inte om mindre än 500 miljoner kronor varje år. Vi hoppas att vi ska kunna sänka de kostnaderna, säger Lars Johnsson.
– Det är en nödvändig besparing. Annars blir det här svårt.
Förslaget om att fler delar av det nationella utbudet ska göras obligatoriska har tagits fram med tidigare prognoser som grund. De visar att Svenska kyrkan behöver spara två procent per år för att behålla en ekonomi i balans.
I och med coronapandemin spås den ekonomiska utvecklingen bli värre än väntat – och gör samverkan än mer angeläget, menar Lars Johnsson.
I underlaget nämns att kyrkan är en kropp. Samtidigt framträder Svenska kyrkan som stift och församlingar som är olika. Kan det finnas problem med att centralisera för mycket?
– Nej, inte när det gäller de rent administrativa delarna. Jag har svårt att se att kyrkosynen skulle påverkas beroende på var lönerna betalas ut. Men vad gäller andra delar som är mer församlingsnära är det mer påtagligt, och där är vi försiktiga, säger Lars Johansson.
– Dessutom har läronämnden sagt att sådana här frågor är ordningsfrågor och inte en kyrkosynsfråga.
Ungefär 70 procent av alla enheter i Svenska kyrkan är i dag anslutna till den gemensamma it-plattformen. Vad säger du till dem som inte är med i de olika systemen i dag?
– Om man på olika sätt kan få mer resurser för att göra den grundläggande uppgiften är det jättebra. Ju mer vi kan göra så att vi kan ha församlingarna kvar desto bättre är det, säger han.
– Men jag antar diskussionen om de här frågorna bara har börjat.
Centerpartisten Åsa Ingårda, ersättare i kyrkostyrelsen, vänder sig mot beslutet om digital strategi.
”Utgångspunken måste vara frivillighet”, skriver hon i ett särskilt yttrande.
Om det nationella systemet inte uppfattas vara tillräckligt bra för den lokala enheten så ska församlingen eller pastoratet ha möjlighet att gå en egen väg, menar hon.
”Att en lokal enhet ska finansiera ett gemensamt system och tvingas in får till följd att medarbetare måste gå och med dem viktiga funktioner.”
Den lokala verksamheten ser till att kyrkans verksamheter har förankring och en god insyn.
”Lokalt bidrar vi med arbetstillfällen och utanför centralorten räknas hur den betalde kyrkoavgiften genererar synligt lokalt.”
