Uppdaterad
Under den senaste mandatperioden har Åsa Ingårda varit ersättare i kyrkostyrelsen för Centerpartiets räkning. Hon var den enda i kyrkostyrelsen som reserverade sig när styrelsen i juni 2020 fattade beslut om att samverkan kring it, administration, löne- och ekonomihantering på sikt ska finansieras genom en höjning av den avgift som församlingarna betalar till nationell nivå. Sedan dess har hon fått stöd från 20 partikamrater i kyrkomötet som riktat kritik mot att den finansieringsmodellen skulle innebära att samverkan blir obligatorisk.
Åsa Ingårda hade inför den nya mandatperioden meddelat att hon ställde upp för omval men blev inte framröstad av sin nomineringsgrupp.
– Som jag förstått det fanns jag inte med i valberedningens förslag och det fanns ingen diskussion i gruppen om hur förslaget såg ut. Valberedningen la fram ett förslag och det ställde sig gruppen bakom.
Hon berättar att även Ellinor Moberg som skrev en motion till årets kyrkomöte om andra finansieringsmodeller för samverkan hade meddelat intresse.
– Det man gör nu är en tydlig markering. Alla som valts in i kyrkostyrelsen har varit väldigt tydliga i sitt ställningstagande att ställa sig bakom kyrkostyrelsens förslag som nu ligger vad gäller samverkan och finansieringen av den.
Tror du att det är din och Ellinors inställning i den här frågan som ligger bakom att ni inte var med i valberedningens förslag?
– Det fanns många kandidater att välja på men man väljer fyra som helt och hållet förespråkar den ena linjen.
Hur gick diskussionen, alla i Centerpartiets kyrkomötetsgrupp hade väl möjlighet att rösta om valberedningens förslag?
– Det intressanta är hur valberedningen resonerat. Vi är en grupp som väldigt ofta för fram att vi tycker det är viktigt att man får rösta olika. Vi har ingen partipiska som gör att när man kommer till omröstning måste alla tycka lika och i en sådan här stor fråga som kommer få många konsekvenser längre fram så har vår grupp nu slagit in på en väldigt tydlig väg och det tycker jag är bekymmersamt för den andra halvan av gruppen.
Som Centerpartiets ordinarie ledamöter i kyrkostyrelsen fick Daniel Tisell och Elisabeth Rydström förnyat förtroende. Till ersättare valdes Carin Jakobsson och gruppledaren Niklas Larsson.
Niklas Larsson anser inte att frågan om administrativ samverkan har varit avgörande för valet av nya ledamöter till kyrkostyrelsen.
– Det har varit en intern process där en valberedning presenterat ett förslag till kyrkostyrelsen.
– Åsa har varit med i kyrkostyrelsen i fyra år. Hon har också tidigare suttit i kyrkomötet, tagit en paus och kommit tillbaka. Hon är med i kyrkomötet och är invald i kyrkostyrelsens internationella råd, så hon finns på alla sätt med i vår grupp och det här är ingenting som jag kopplar ihop med att hon haft en avvikande åsikt i den frågan.
Niklas Larsson säger att många andra parametrar spelar in i urvalsprocessen, som att få till stånd en bredd av kön, ålder och stiftstillhörighet bland ledamöterna.
– Vi hade fyra personer att välja och nu har vi landat i en situation där vi har två kvinnor och två män.
– Tack vare att vi valde Carin har också alla 13 stiften representanter i den nyvalda kyrkostyrelsen.
Han menar att det finns ett stort utrymme för att tycka olika i olika sakfrågor inom Centerpartiets nomineringsgrupp.
– Vilka uppdrag man väljs till handlar inte alls om det. Daniel och Elisabeth röstade exempelvis ja till det under överläggningen framlagda förslaget om Israel och Palestina, medan Carin och jag röstade nej. Vi har högt i tak i gruppen.
Vad gäller sakfrågan menar Niklas Larsson att det inte heller står helt klart hur många C-ledamöter som i dag står bakom kyrkostyrelsens modifierade färdplan för samverkan och hur många som hade velat se en annan finansieringsmodell.
– Det blev ingen votering kring den motionen (motion nr 32 av Ellinor Moberg, med flera) så därför vet vi inte hur gruppen hade ställt sig.
