Behoven finns kvar men miljonerna är slut

Hösten 2015 beslutade kyrkomötet första gången om att avsätta extra pengar för arbete med flyktingar och migranter. Sedan dess har det funnits stöd för flyktingarbetet fram till 2020. Den största delen har gått till församlingar och pastorat.

I Stockholms stift har 31 församlingar fått del av medlen och behoven har varit stora, säger Katinka Levin, handläggare för migration på Stockholms stift.

– De här medlen var oerhört välkomna och har använts både till akuta insatser och till integrationsarbete.

Sedan satsningen löpte ut i slutet av 2020 har vissa församlingar och pastorat fortsatt med insatserna medan andra har behövt avveckla dem.

– Det är en väldigt svår situation nu där man står utan medel, för behoven är inte mindre, säger Katinka Levin.

– Jag tror att alla vi som arbetar med de här frågorna önskar att fler församlingar hade möjlighet att i större utsträckning få med sina integrationsinsatser i sin ordinarie budget. Samtidigt står många av Svenska kyrkans församlingar inför nedskärningar.

I Hammarby församling har medlen bland annat använts till språkkafé, sysselsättningsprojekt, rådgivning och aktiviteter.

– SL-kort har varit en jätteviktig del. Det har varit så många som inte har kunnat åka till jobb och skola där vi kunnat gå in och hjälpa till. Det har även varit en boendelösning eftersom man har kunnat åka och sova hos en kompis eller i värsta fall kunnat sova på pendeltåget i stället för utomhus, säger Lisa Hofverberg, diakon i Hammarby församling.

Här har större delen av verksamheten fortsatt även efter 2020 och bekostas nu med församlingens egna medel.

– Jag har i omgångar pratat med både kyrkoråd och kyrkoherde om att det här är en viktig del i diakonin. Man behöver lyfta det och synliggöra det så att det varken blir prioriterat eller icke-prioriterat, utan en del av vårt diakonala arbete, säger Lisa Hofverberg.

Medlen användes även till att starta projekt i samverkan med andra aktörer och myndigheter. Det tror Lisa Hofverberg är en nyckel till att insatserna ska bli långsiktiga. Hon anser också att församlingarna nu behöver arbeta för att synliggöra hur situationen ser ut för många nyanlända och verka för att kommunerna ska ta ett större ansvar.

– Coronapandemin är inte över och behoven är enorma. Många ringer varje vecka och frågar efter bland annat matkort. Men det är en ganska tyst grupp som inte hörs och syns så mycket.

För Tanums pastorat i Göteborgs stift gjorde medlen det möjligt att ta in mer personal och låta församlingspedagog Anna Salén jobba koncentrerat med integrationssatsningar. Pastoratet har hjälpt till i kontakten med olika myndigheter, ordnat språkkafé och festkvällar för mellan 80 och 100 personer.

Trots att pengarna nu är slut har Anna Salén fått fortsätta jobba mot gruppen nyanlända.

– Kyrkoherden och kyrkorådet har sett att det här behövs. Vi har gjort oss oumbärliga och därför har man bestämt att det här måste bli en naturlig del i kyrkans arbete.

På grund av pandemin ordnas inte några gruppverksamheter men pastoratet bistår med mycket individuellt stöd.

– Många hör av sig och vill ha hjälp att skriva cv och söka jobb. Många säger också att de inte har så många svenska vänner och de som går på SFI gör det på distans. Det blir mycket att sitta hemma och då är det svårt att utveckla språket.

Precis som Lisa Hofverberg tror Anna Salén att samverkan är nyckeln till att hålla liv i arbetet långsiktigt. Sedan 2014 ingår Tanums pastorat i ett nätverk med olika aktörer som arbetar med integration och som fördelar insatserna mellan sig.