– Vi vill tydliggöra att vi ser en fortsättning som bygger på frivillighet, att det är upp till församlingarna att avgöra om man vill ansluta sig eller inte. Någon annan väg kan vi inte se vara möjlig, säger Åsa Ingårda som i sin roll som ersättare i kyrkostyrelsen reserverade sig mot förslaget redan vid kyrkostyrelsens möte i juni 2020. Hon är även initiativtagare till debattartikeln.
– Det blir logiskt för oss i vårt resonemang att den vägen, att erbjuda och möjliggöra för församlingar att haka på en tjänst om man själv anser att man behöver, förstås också måste utgå från att den som använder tjänsten är med och betalar för den. Den ska kunna bära sina egna kostnader.
Åsa Ingårda säger att hon är glad över att kartläggningen är gjord och att en dialog med församlingarna nu inletts, men menar att den behöver utvecklas ännu mer.
– Det är oerhört kostsamt att jobba fram förslag och sedan konstaterar vi att lösningen som presenteras ändå ligger långt ifrån det som församlingarna önskat. Vår enda möjliga väg framåt är att jobba för goda relationer.
Daniel Tisell (C), kyrkostyrelsens andre vice ordförande, svarar i en skriftlig kommentar till Kyrkans Tidning:
”Inom Centerpartiet har vi högt i tak och det finns olika åsikter. Jag och flera med mig står bakom förslaget på färdplan där löneservice ska vara en betaltjänst fram till 2030 eller 80 procent anslutning.”
Han säger att kyrkostyrelsens förslag inte innehåller ett krav om att alla församlingar måste ansluta sig till lönecentret. Men han tycker det är rimligt att finansieringen blir gemensam senast 2030.
”Det borgar för kostnadseffektivitet och hög kvalitet. Jag tror på ordet ’framåt’ och att ha siktet inställt på längre tid så att både små och stora församlingar kan fortsätta bedriva verksamhet utifrån de grundläggande uppgifterna i framtiden och ha bra administration, tillsammans står vi starkare.”