– Samtidigt är det omkring 35 000 personer här, så det är det största COP-mötet sedan Paris. Jag tolkar det som att de senaste årets klimatrapporter, effekten av Greta och Fridays for future, gör att fler vill engagera sig och trycka på.
Hans förhoppningar på mötet är ändå begränsade.
– Jag hoppas främst att processen inte bromsas upp och stannar av. Det finns bromsklossar: USA, Brasilien och det instabila Latinamerika, Ryssland, Kina och EU-länder som Polen och Ungern.
Henrik Grape hoppas på ett växande engagemang, för i dag ligger klimatambitionerna för lågt. Om klimatåtagandena inte blir större än nu väntas jordens medeltemperatur stiga med 2,7 grader, jämfört med de 1,5 till 2 graders temperaturökning som Parisavtalet syftar till.
– Vi måste satsa på att det blir en förändring till COP 26 i Glasgow 2020. Det väntas bli ett mer politiskt möte.
Samtidigt som det finns en växande vilja att agera mot klimatförändringarna så är motståndet ihärdigt.
– Klimatfrågan har hamnat på höger-vänsterskalan och särskilt nationalistiska högerpartier identifierar klimatfrågan som vänsterliberal, och de söker gärna upp de fakta som passar dem bäst. Men det vetenskapliga stödet för att klimatförändringarna inte har med människans koldioxidutsläpp saknas.
Motståndet mot att minska koldioxidutsläppen finns också bland teknikoptimister.
– Det finns idéer om experimentella lösningar, som att spruta ut kemikalier i atmosfären för att minska solens uppvärmande effekt, eller att skjuta upp stora solpaneler i rymden.
Men Henrik Grape är skeptisk. 2006 deltog han i sitt första COP. Då träffade han förespråkare för koldioxidlagring i berggrunden, en teknik som det fortfarande talas om, men som ännu inte är tagen i bruk.
– För att klara klimatet krävs förändringar av vad vi äter, hur vi reser och hur vi bor. Det väcker motstånd i starka industrisektorer, som fossilindustrin, och bland andra som vill kunna fortsätta som i dag. Gör vi de satsningarna är risken att vi inte gör det som behövs, i väntan på tekniska lösningar som kanske aldrig blir verklighet.
Ska kyrkan verkligen hålla på med klimataktivism?
– Kyrkornas världsråd har varit med på FN:s klimatmöten sedan det första i Rio 1992. KV har talat om uthålliga samhällen sedan 1970-talet, så detta är en del av vårt kristna DNA. I trosbekännelsen står att Gud skapade jorden, så vi måste engagera oss i frågorna om förvaltandet av Guds skapelse och miljön, annars är vi inte kyrka längre.
– Vissa kallar klimataktivismen för en ny grön religion, med Greta som frälsargestalt. Men det vi gör är ett praktiskt och teologiskt arbete, som länge utförts av många kunniga personer i kyrkan. Så vi har Inte fallit för en ny grön religion.
I februari kommer Henrik Grape att bege sig till Glasgow för att förbereda kyrkornas deltagande i COP 26.
