– Vi använder inte agendor i gudstjänsterna, men Fader vår är ett av de fasta momenten och sitter i ryggmärgen, säger Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. Vårt fokus är människor som inte är kyrkvana, Fader vår är den bön som folk känner till.
Hur ska människor lära sig Vår Fader om den inte används?
– Det är inte helt enkelt, men de flesta utanför kyrkan kan fortfarande Fader vår, det är min bedömning. Om vi hade börjat i dag hade vi säker tagit Vår fader, men ingen av dem är lättare att förstå.
– Om vi skulle ändra i dag vore det som att byta från höger- till vänstertrafik – det vore för krångligt, och mästrande mot människor. Vi försöker lyssna in hur de vill ha det. Problemet är ungdomarna – förr eller senare kommer vi nog att byta bön.
Lena Sjöstrand är domkyrkokaplan i Lund, där Vår Fader används i alla vanliga gudstjänster.
– När vi firar ekumenisk gudstjänst med den katolska församlingen använder vi Fader vår, eftersom det är den versionen vi har gemensam, säger hon. Därför tycker jag det är viktigt att vi har kvar Fader vår, annars skulle vi inte ha någon gemensam Herrens bön.
Vid dop, vigslar och begravningar brukar prästerna berätta att Vår Fader används i första hand.
– Vi försöker vara flexibla, främst vid begravningar, så att om människor är undrande inför Vår Fader kan vi använda Fader vår. Men mitt intryck är att Vår Fader blir vanligare vid dop och vigslar.
Lena Sjöstrand ser tre hänsyn att väga in: närheten till bibelordet, ett igenkännligt språk, och ord som skapar rit och markör, bortom den bokstavliga förståelsen.
– Slutsatsen blir kanske densamma som Svenska kyrkan har tagit, att vi använder Vår Fader i första hand, men det finns situationer där hänsyn gör att man väljer Fader vår, säger hon. När vi helt går över till Vår Fader är det viktigt hur man jobbar ekumeniskt, för att ha en gemensam Herrens bön.
