”De ideella insatserna får inte vara plan B”

– Det går åt rätt håll, men det går långsamt och tar längre tid än jag hade trott, säger diakonstrategen och pedagogen Katarina Glas.

Hon är en av talarna när Ideellt forum på lördag arrangerar sin Idédag, med temat Tillit. Bland annat ska Scouternas generalsekreterare Anna-Karin Henning tala om samspelet mellan anställda och ideella, körledaren Jonas Engström ska prata om hur kören kan hjälpa kyrkan förstå tillit och Henrik Törnqvist, kyrkoherde i Bergsjön, om hur någon måste våga släppa taget för att andra ska få ta plats.

Katarina Glas har varit med från början, bland annat som Ideellt forums första samordnare. Hon tycker att det fortfarande går för sakta för Svenska kyrkan att bygga upp det ideella arbetet.

Att det nu talas mer om de ideella är bra, men samtidigt känner hon att fokus ligger fel.

– Det jag kan tycka är tråkigt, är att man nu visserligen säger att vi behöver de ideella, men för ekonomins skull. Vi behöver ju de ideella för kyrkans skull, och för människornas skull.

Trots krympande resurser har inte antalet anställda i Svenska kyrkan minskat särskilt mycket. Men för Katarina Glas handlar inte ideella insatser i första hand om att ersätta anställda.

– Vi behöver ställa om så att fler kan bli engagerade, men där ska de anställda vara en länk in. Så att ideella och anställda kan jobba ihop, i stället för att man ska ta bort dem.

Ideellt forums nuvarande samordnare JanOlof Nordström håller med om att ekonomin inte ska vara det som gör att man släpper in ideella medarbetare.

– När motioner om frivillighet kommer upp på kyrkomötet är de som går upp och talar ofta väldigt positiva, men så kommer det alltid: ”Ja, för vi vet ju alla att om 10–15 år kommer vi inte ha råd.” Det frivilliga blir plan B, något vi tar till när vi inte längre fungerar som förut. För oss har det alltid varit plan A. Har man råd med anställda är det bra, men det är inte det som är grejen.

Han vill i stället se ett fokus på att varje medlem är en möjlig medarbetare.

– För oss har det skett en viktig förskjutning de senaste åren, så att vi nu talar om att detta att möjliggöra ett frivilligt engagemang är att vara kyrka. För oss är det en självklar teologi i en luthersk kyrka, och det blir konstigt om det är jobbigt eller besvärligt om en medlem vill bidra.

Katarina Glas tycker att högsta prioritet nu måste vara att undanröja de hinder som gör det svårt för människor att engagera sig, menar hon.

– Hindren kan vara praktiska frågor, att få tillgång till lokaler, nycklar och information. Men det kan också vara svårt att ta plats om man själv har en idé som man vill genomföra genom Svenska kyrkan.

Det syntes under flyktingvågen 2015, men också under pandemin.

– När det sker en större samhällsförändring och man vill göra något, är det väldigt många steg att gå om man vill göra det genom Svenska kyrkan. Det är lättare att starta en egen Facebookgrupp eller gå genom Röda korset, men allt sådant ska man kunna göra direkt genom Svenska kyrkan. Vi har ett jättestort ansvar nu att inte stänga ute engagemang,
säger Katarina Glas.