Det var på torsdagen klockan 12 som omkring 15 personer från Svenska kyrkan, meditationsnätverket Anzenkai och Ordinary Mind Umeå samlades på torget. En av deltagarna var Gustav Ericsson, till vardags sjukhuspräst.
Varför gjorde ni det här?
– Vi har gjort det förut, det finns en historia. Vi är olika grupper som håller på med meditation i Umeå och som känner varandra över religionsgränserna. I de mötena uppstod den här idén, säger Gustav Ericsson.
Man sitter helt enkelt tillsammans och kallar det för en manifestation för fred. Inga andra politiska ställningstaganden är tillåtna under meditationen.
– Det kändes bra att göra det. På ett lite oväntat sätt så märks det när någon sitter stilla på ett torg där det annars rör sig så mycket. Det kan vara en viktig del av långsiktigt fredsarbete att också vända sig inåt i sig själv. Sen måste vi naturligtvis resa oss upp från bönepallarna och meditationskuddarna och agera i världen, men det behöver hänga ihop.
Man får inte glömma bort att klä sig varmt när man ska sitta stilla i en timme i februari, och i gruppen har man en anvisad tidtagare för säkerhets skull. Den som är ovan får sitta på en stol, men denna gång fanns inga lediga platser för eventuella förbipasserande som velat göra gruppen sällskap.
– Det är helt underbart att sitta där. Först kändes det lite konstigt men samtidigt också rätt. När man sitter tyst och stilla själv så skärps sinnena. Det hörs steg som går förbi och stannar upp och man hör olika samtal, ”vad är det här för nåt?”. Det är superkul att höra vad barn säger, och sen jättefina svar från föräldrar. Det är alla åldrar och generationer och vi hör väldigt lite negativt.
Ibland har man tänt ljus i samband med sina meditationsmanifestationer, och gruppen har tankar på att hitta på något mer interaktivt. Men i grunden är själva stillasittandet en fredssymbol i sig, menar Gustav Ericsson.
– Det var en fredsaktivist som sa att även om man skickar alla vapen till månen så finns krigens rötter ändå kvar på jorden ändå.
Efteråt blev det en gemensam fika.
