En av texterna på Septuagesima, den söndag som inleder tiden före fastan, är från Salomos vishet 11:22-26:
Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande.
De här tankarna är välbekanta. Texten uttrycker ett kraftfullt evangelium om att Guds kärlek inte låter sig hejdas av någon eller något. Men kanske är formuleringarna mindre bekanta? Detta är ju en text som är hämtad från Apokryferna, det tillägg till Gamla testamentet som nu är placerat före de nytestamentliga texterna i Bibel 2000, efter att ha varit utlyfta ur lutherska biblar sedan mitten av 1800-talet.
På 1980-talet nyöversattes de till svenska och några av våra gammaltestamentliga läsningar i Evangelieboken från 2002, är ur Apokryferna. Så det är inte så underligt att vi inte omedelbart känner igen ordalydelsen. Det är inte ofta vi predikar över den här texten.
Det är inte heller så ofta vi har anledning att fördjupa oss i hur och varför urvalet av texter till Bibeln gjordes. Vilka böcker som ingår i kanon, det vill säga som finns med bland de texter som kyrkan erkänt som helig Skrift, varierar mellan olika tider och kyrkotraditioner. Deras betydelse har graderats på olika sätt och gränserna till de böcker som ges en självklar plats i Bibeln har markerats.
Att en text är apokryf betyder ordagrant att den är gömd, fördold eller svårbegriplig. Därför är det inte underligt att gränsdragningen är svår att göra. Nog finns det mycket som är fördolt och svårbegripligt i både Gamla och Nya testamentet – och mycket som är värdefullt i Apokryferna.
Vi kan se texten ur Salomos vishet i vår evangeliebok som ett tecken på att Guds kärlek letar sig fram trots de gränser vi sätter upp. Guds kärlek låter sig inte hindras av våra kategoriseringar. Det sägs ofta i andra sammanhang att Guds kärlek är gränslös – det kan också tillämpas på vad som kan hända med urvalet av texter i en evangeliebok.
Tankarna är bekanta för oss, eftersom det finns ett nära samband mellan vishetstraditionen och Jesus egen förkunnelse. Ytterligare böcker räknas till Vishetslitteraturen: Ordspråksboken och Predikaren i Gamla testamentet och Jesus Syraks vishet i Apokryferna.
Guds kärlek uppfanns inte av Jesus, den upptäcktes inte heller av honom. Men den gjordes tydlig på ett nytt sätt som ofta är begripligt och konkret. Jesus förkunnar i berättelser och handlingar om den kärlek som räddar världen. Med förtröstan bör vi alltså läsa texten ur Salomos vishet och se vad den låter oss upptäcka.
Ett budskap som är väldigt tydligt – men ändå inte helt begripligt – är att Gud älskar ”allt som finns till”, ja ”allt levande”. Med tanke på hemska saker som sker i vår omvärld måste vi fråga oss om inte budskapet i Salomos vishet är både naivt och världsfrånvänt? Gud är ju rättfärdig och avskyr det orättfärdiga. Här verkar det perspektivet helt bortglömt.
Men när vi läser ett längre avsnitt ser vi att allvaret finns där. Verserna som föregår texten på Septuagesima handlar just om dem som gör orätt:
Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen… att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon… som kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn.” (11:17-19)
Det är med tanke på all ondska och orättfärdighet som Visheten förkunnar att Gud skonar alla, eftersom Gud älskar allt levande. Detta är Guds gränslösa kärlek – den som passerar gränsen till vad vi kan stå ut med. Hur kan Gud älska så?
Det är detta som är det stora mysteriet. Guds gränslösa kärlek går inte att begripa. Den är omöjlig att förklara. Så är det inte bara i de apokryfiska texterna. Detta är centrum i evangeliet. Inför den kärleken tvingas vi sluta fråga efter om detta är rimligt.
Guds kärlek är outgrundlig, hur berättigade våra invändningar än kan vara. Vi får veta det vi behöver: Allt vilar i Guds nåd – inte för att någon enda har förtjänat det, utan för att Gud älskar obegripligt och utan gräns.
Inför passionstidens och påskens drama är det detta vi får begrunda. Paulus formulerar det kristallklart och konkret i Romarbrevet 5:6-8:
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Här finns den kraft som förändrar världen. Salomo formulerar hur det hänger ihop: ”… du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig.” (11:23).
Det är detta som är grundmönstret för livet, så som Gud avsett att det ska vara. Talet om Guds obegripliga kärlek och nåd är långt ifrån ett allmänt, världsfrånvänt kärleksflum. Salomo pekar på den livboj som kastas till oss – igen och igen. Det finns inget vi inte kan komma inför Gud med. Hos Gud finns upprättelse, kärlek och förlåtelse också för det allra värsta – för att världen ska förvandlas med oss, eftersom Gud ”älskar allt levande”.
Det är också vid denna livboj som vi får vårt uppdrag – alla människors uppdrag, som för oss är invävt i den kristna trons rika tradition och liv. Vi ska berätta om och gestalta Guds nåd. Att begrunda Guds obegripliga kärlek leder oss vidare ut i tjänst.
Det är därför vi kämpar mot ondskan, delar och lindrar lidande, i värsta fall ända tills vi slår emot uppgivenhetens hårda klippa. Och då börjar det om – tömda på egen kraft får vi vända oss till den obegripligt älskande Guden som drar upp oss ur kaosvattnet, reser oss upp igen och ger oss ny kraft att gå kärlekens ärenden i världen. Ibland i kamp och protest, ibland i stilla närvaro och bön, ibland i brandtal och debatter, ibland i tolkningsdiskussioner och samtal – alltid i nådens tjänst.
Cristina Grenholm
