Det är aldrig för sent att inte göra någonting

Kurs för retreatledare på Själavårdsinstitutet Lille-skog utanför Alingsås, när Kyrkans Tidning gjorde reportage tidigare i år. Deltagarna mediterar, i mitten kursledaren Eva Månsson Carlehed

Att sitta sig till stillhet och där möta Gud och Mysteriet har för många blivit synonymt med veckans gudstjänst.

Men vilka ramar har meditationen att förhålla sig till inom Svenska kyrkan?

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Kurs för retreatledare på Själavårdsinstitutet Lille-skog utanför Alingsås, när Kyrkans Tidning gjorde reportage tidigare i år. Deltagarna mediterar, i mitten kursledaren Eva Månsson Carlehed

Hur Sitter du? Det tar ett ögonblick innan jag förstår att det handlar om Sittande i en mycket bestämd bemärkelse när jag kommer till stiftsgården Lilleskog i Alingsås.

Det är kurs i kristen djupmeditation och det är lunch i de vackra lokalerna. Bestick klirrar mot tallrikar, någon dricker med ett litet slörpande, en slev åker i golvet i köket. Annars är det tyst. Det må likna en retreat, men istället är det kurs i tyst meditation. En skillnad som bland annat innebär att formerna är mer styrda. Efter tre kurshelger för meditationsledare är detta en fortbildningshelg med ännu mer fokus på att själv praktisera tystnad. Och det där med att Sitta, som gänget just gjort innan det var dags för lekamlig föda.

I ett rum vid sidan om möts vi för ett samtal innan det är dags för dagens tysta vandring.

– Jag har länge saknat reflektion och utbildning i meditation inom Svenska kyrkans traditioner. Det finns ju faktiskt en tydlighet för meditation också inom Svenska kyrkans ramar. Då, när vi möter Gud ordlöst, i mystiken, säger Cecilia Hardestam.

Hon är diakon i Karlstads pastorat med ansvar för meditation och dans och har varit en av stiftets representanter i planeringsgruppen för kursen. Själv har hon mediterat regelbundet sedan 1997. Eller Suttit, som hon förstås säger. Att det finns en inrättad tjänst kring detta är en nyckel till Karlstads väletablerade verksamhet, menar hon.

– Jag önskar att det blir fler definierade tjänster med uppgift att arbeta med andlig fördjupning. Är allt bara upphängt kring en eldsjäl, riskerar det att försvinna när den slutar. Men finns det en organisation så finns man, liksom!

På Lilleskog har hon fått många nya idéer och är glad för kursens tillblivelse; ett samarbete mellan Stockholms, Västerås, Karlstads och Skara stift som är ett svenskkyrkligt komplement till stiftelsen Bergets meditationsledarutbildningar.

– Mystiken är en del av kyrkans tradition. Men i den lutherska traditionen har ofta betoningen hamnat på det intellektuella och rationella med lite utrymme för det erfarenhetsbaserade. Men människor har också existentiella behov och det finns ett rop efter den sortens djuperfarenhet som kroppsburna andakter kan ge, säger Pelle Bengtsson, tidigare stiftsadjunkt i Lund och meditationslärare med nästan 50 års erfarenhet.

Att öva tyst bön är att sitta stilla, uppmärksam utan avsikt och vilja att få ut något av det för att bara vara inför Guds ansikte. Därför blir det också en uppgörelse med mycket av de ”vinstintressen” som präglar vår tid, menar Pelle.

– Meditationen är en sittstrejk mot allt det. Det handlar inte om att ’må bra’. Det handlar inte om att vi ska meditera för att klara ännu mer stress. Martin Lönnebo säger ’Den första revolutionära handlingen är att utöva uppmärksamhetens konst, därmed återfinner du livets doft’. Det är en proteströrelse som bottnar i en andlig erfarenhet.

Kursen på Lilleskog heter Att sitta sig till stillhet, med underrubriken Utbildning i tyst meditation med inspiration av zentraditionen. Zen är något som Pelle har lång erfarenhet av.

– Inspirationen från zen är insatt i ett kristet sammanhang, med Bibelns berättelser och firandet av mässan som naturliga inslag. Själva den tysta meditationen är objektlös. I den inre tystnaden får orden vila. Allt blir här och nu, i tillit till Guds verklighet som vi alla lever, rör oss och är till i, säger Pelle enkelt.

Själv vill han gärna använda begreppet kontemplation vars betydelse betonar den ordlösa, tysta bönen. Men ”tyst meditation” förefaller vara ett uttryck som folk i allmänhet har lättare att relatera till, konstaterar han.

– Det är aldrig försent att inte göra nånting, säger Cecilia drastiskt om att sitta sig till stillhet.

– Meditation kan vara en stå-ut-övning. Jag tycker inte att man ska gå förbi kyrkan på väg till yogalokalen. Detta finns i allra högsta grad i vår tradition, upprepar Cecilia.

Foto: Marcus Gustafsson
Foto: Marcus Gustafsson

Under kursen övas den tysta sittande meditationen som inkluderar korta avbrott för meditativ gång , vilket varvas med föreläsningar, frågestunder och egna samtal. Inspiration hämtas från mystiker och andra från den kristna traditionen. Eva Månsson Carleheden, stiftsadjunkt och ansvarig för kursen på Lilleskog lyfter gärna fram namn på kristna mystiker som Simone Weil, Johannes av Korset, Terese av Avila, Thomas Merton, Wilfrid Stinissen, Emilia Fogelklou och Dag Hammarskjöld. Deltagarna har övat och lärt sig mer om metoder, kroppens betydelse och så detta med att Sitta…

– Det finns två sätt att Sitta. Det bra och det dåliga. Och jag föredrar att Sitta bra, som i den österländska traditionen. Det var Stinissen som sa att en kropp i vila ber. Den österländska metoden handlar om kroppslig spänningsbalans och om uppmärksamheten här och nu. Det är inga konstigheter, betonar Pelle.

– Den österländska traditionen är bättre på detta med att vi är kropp, inte enbart att vi har en. De låter det inre och yttre vara ett. Och i en globaliserad värld är en fördjupad dialog på alla plan, även mellan religioner, berikande.

Flera deltagare på kursen vittnar om att när en kyrka öppnar sina rum för meditation, öppnas också ett nytt intresse för kyrkan. Att möta en stor grupp människor samlade i tystnad framför högaltaret, väcker något hos besökarna. För många har veckans meditationer blivit den gudstjänst de går till.

– Jag ser det som växtplatser för Svenska kyrkan. Folk kommer in, frågar om det finns plats för dem. Så får de sitta på kudden och känna att ’jag är buren’, säger Cecilia.

Fakta: Fyra tips för meditationsledare

1 Förståelse. Förståelse för tystnadens väg. Människor vittnar om behovet av tystnad. Det behövs platser där de kan utveckla detta, växtställen för tystnad. För att etablera kontinuitet behöver detta också vara sanktionerat hos kyrkoherde och kyrkoråd.

2 Erfarenhet. Du som ledare måste förstå och göra tystnadens väg till din egen. Meditationen behöver sitta i din egen kropp, komma inifrån, när du leder andra. Regelbunden övning är viktig. Integration av meditation sker både i dig själv och i kyrkan.

3 Inspiration. För att få igång och utveckla en verksamhet behövs både vägledning och inspiration. Gå en utbildning eller våga ta hjälp utifrån genom att bjuda in någon med erfarenhet.

4 Fördjupning. Dagar i tystnad. För att utvecklas inom meditation behövs också längre stunder i tystnad. Komplettera meditationskvällar på vardagar med en dag där människor får komma samman både i tystnad och för att samtala och formulera det man varit med om.

Källa: Pelle Bengtsson

Röster från kursen
Peter Jansson, volontär, Karlstad

– Jag fanns inte i kyrkans sammanhang från början men ville prova på meditation och det fanns i kyrkan. Efter kursen på Lilleskog har jag gått från att vara kuddbärare till att hålla i meditationspass. 

– Vi följer ramen som finns i kyrkan med två 20-minutersmeditationer och meditativ gång. Det är en enkel ram som tilltalar mig. Ju längre tid man är i tystnad, desto mer påverkar det en. Vanligtvis gör vi alltid något – hela tiden. Detta är en träning att inte göra någonting. Man blir lugnare och tystare inombords. Man får vara med sig själv. 

– Den medvetna närvaron försöker jag applicera på livet i övrigt. Mitt tips till andra är att våga pröva! 

Ella Glimmerveen, diakon, Tidaholm

– Att ta sin tro på allvar på det här sättet har skakat om mig! Meditation innebär ett djup och ett allvar som måste bottna i mig själv, innan jag kan börja leda andra. Jag har blivit så berörd av kursen. Det handlar om så mycket mer än att lära sig meditera. Det djupnar mysteriet i mig själv, i Gud. Det får djupna och jag får vila lite mer i mig själv. Det finns en befrielse i att överlämna sig i detta. Gud är större än våra ord. 

– Sen vill jag gärna tipsa om folkhälsomedel för församlingar som är tveksamma att köpa in dynor och kuddar till meditationen. I Tidaholm fick vi så det räcker till 20 personer!

Inger-Lise Johansson, volontär, Västerås

– Jag har mediterat sen 90-talet och nu är jag med och leder grupper i Gideonsbergskyrkan. Jag brukar säga till deltagarna att de ska få vara med om tystnad! En stund stillhet, helt kravlöst. Sittställning, andning och tanken som får komma och gå som den vill. Efter kursen känner jag större trygghet i att lära ut den här ordlösa meditationen. Det är skillnad mellan det ordlösa och annan meditation med bibelord som grund.

– Hemma brukar jag meditera 20 minuter i början av dagen. Det handlar om att stilla sig, vänta, utan att det händer särskilt mycket. En övning i långsamhet, tålamod och ordlös bön.