Under högsommaren är det en väldig trafik på Norra kyrkogården i Trelleborg. Då flyger tiotusentals bin över gravarna och ängarna, på jakt efter nektar och pollen. Deras hem är två bikupor som står intill en vacker blomsteräng.
– Kuporna står en bit ifrån gångarna så att de inte flyger på besökarna. Det har fungerat bra, ingen har klagat på att bina finns där.
Det säger Patrik Malm, kyrkogårdsarbetare och krematorieassistent, som sköter bikuporna. Det är hans intresse som bidragit till att kyrkogården fått egna bikupor.
Sedan barndomen
– Den tidigare kyrkogårdschefen hade också bin hemma. Jag minns inte riktigt om jag kom med förslaget, eller chefen, men när vi började med ängsodling så var det naturligt att ha bikupor där, säger han.
Patrik har varit fascinerad av bin sedan barndomen. Hans pappa hade bikupor och tids nog skaffade han sig egna.
– Det är väldigt intressant med bin, för det är hela tiden något som händer. Och du måste ha koll, annars kan det gå snett, säger han.
När det gåt snett
Bina kan svärma, då lämnar en stor del av samhället kupan för att söka sig ett nytt boende. Eller så kan drottningen dö, vilket kan leda till att samhället kollapsar. I vintras dog båda samhällena ut i kuporna, något som kan hända vid olyckliga tillfällen, och han har därför fått starta om igen.
– Jag tyckte de mådde bra, men så dog de ut. Det är ibland svårt att veta varför, säger han.
Bikuporna ger honung, som får olika smak och konsistens beroende på omgivningen. Är det till exempel rapsfält så blir den vit och hård. Honungen från kyrkogården är uppskattad, då bina samlar in från blommor som ger den en god smak.
"Himlagod"
Honungen säljs under namnet Himlagod och alla intäkter går till Act Svenska kyrkan. Förra året gav kuporna 80 kilo honung.
– Det är roligt att det går till något bra, säger Patrik Malm.
Att ha bikupor på kyrkogården är på många sätt positivt. Han skulle gärna se att fler satte upp bikupor men betonar att det är viktigt att ha rätt kunskaper för att lyckas. Det går att gå kurser i biodling.
Arbete i Svenska kyrkan
– Eller så kan man bjuda in biodlare som hjälper till och delar med sig av sin kunskap. Man behöver också en del utrustning.
När han inte sköter om bikuporna så arbetar han på kyrkogården och i krematoriet. Han har jobbat i nio år i Svenska kyrkan, en arbetsplats som han sökte sig till efter att länge ha arbetat med bilar.
– Jag hade gått i en mörk och dammig verkstad i många år och ville komma bort från det, så då hamnade jag här, säger han.
Maskiner i kyrkan
Hans intresse för mekanik och motorer får uttryck även i kyrkans värld, han tar till viss del hand om maskinreperationer.
– Vi brukar försöka lösa det själva om maskiner går sönder. Det går framför allt snabbare, säger han.
Han uppskattar variationen i jobbet.
– Jag tycker att de flesta dagar är bra dagar. En bra dag kan vara att man lagat något som gått sönder. Då känner man att man fått gjort någonting.
