Maria bereder väg för herran, för att tala adventssvenska

Hur skulle det låta om #metoo tog fart i Jesu släkt? Vem skulle börja berätta och om vad? Varenda man i den lista av släktnamn som radas upp i början av Matteusevangeliet skulle tveklöst kunna ­berätta om erfarenheter av våld, fysiska erfarenheter av den där skuggan av hotande våldslogik som följer många män livet igenom.

Men om vi nu inför den söndag som har ­Herrens Moder som tema håller oss till släkttavlans kvinnor – Tamar, Rachav, Rut, Urias hustru (alltså ­Batseba) och Maria – vad skulle de berätta? Skulle ­Tamar ­berätta om hur hennes svärfar tog henne för prostituerad och köpte hennes kropp utan att förstå att det var hon? Hur han senare beordrade att hon skulle brännas för att ha sålt sig trots att han själv var förövaren men sedan insåg att det var hans eget barn hon bar och därför lät henne leva? (Första ­Moseboken 38)

Skulle Rachav säga något om hur det var att faktiskt arbeta som prostituerad och hur den utsatta samhällspositionen också gav henne spelrum att agera för sitt folk och sin Gud? (Josua 2) Skulle Rut berätta om hur sårbar och utlämnad hon som kvinna blir när hennes israeliske man dör, Rut som i stället för att vända tillbaka till sitt land stannar vid Noomis sida?

Precis som för Tamar och Rachav är Ruts existens beroende av mäns erkännande och goda vilja, precis som de får Rut använda sin kropp för att få männen att ge henne det samhälleliga skydd hon behöver. (Rut 3) Något sådant gör aldrig Batseba men går ändå till historien för sin sensualitet och skönhet som lockar David att stjäla sin grannes hustru. Så nog kan även hon känna igen sig i förmödrarnas utsatthet. Hon är Urias hustru som David lägger beslag på, som genom otrohet lyfts in i den släktlinje som ska leda till Jesus Kristus. (Andra Samuelsboken 11)

Nej, det är ingen rät linje av gifta män och kvinnor som leder fram till Jesus. Ingen av de kvinnor som lyfts fram i Jesu släktträd passar in det ideal av en enda heterosexuell tvåsamhet från äktenskapets början till graven som senare förknippas med kristen sexualmoral. Och alla skulle de ha mycket att tillföra ett bibliskt #metoo-upprop.

Så varför lyfter Matteus fram Jesu förmödrar, detta virrvarr av prostituerade och otrogna hustrur? ­Exakt varför vet vi förstås inte, men tydligt är att dessa kvinnor leder fram till den som står i cent­rum för texterna den fjärde advent, Herrens Moder, Maria.

Till skillnad från förmödrarna beskrivs inte Maria som tillhörande någon man, hon är inte ”Urias hustru”. I stället är det hennes man, Josef, som beskrivs som ”Marias man”. Bara därför är Maria minst lika gränsöverskridande som förmödrarna. Det är Josef som står i blodsband med det släktträd som Matteus tecknar, men det är inte han som är pappan till ­Jesus och därför inte han som är den centrala.

Jesus är adopterad in i den patriarkala och matriarkala oregelbundenhet som släktträdet beskriver. Jesus är ett adoptivbarn. Josef är den manliga ­garanten för Marias heder, utan honom hade det bara varit för kontroversiellt att tala om hennes barn som ett utvalt barn.

Men det är ändå Maria som bereder väg för herran, för att tala adventssvenska. I det oregerliga släktträd som leder fram till ”Jesus som kallas Kristus” löper kvinnornas utsatthet och gränsöverskridanden som en röd tråd. Det är den dynamiken som leder fram till att en adoptivson – efter en rad kvinnor som alla brutit mot tidens ideal – blir betraktad som kung över den värld som ska komma.

Det är som ett led i den raden av kvinnor Maria självklart blir en av dem som ”funnit nåd hos Gud” (Lukasevangeliet 1:30), som får uppleva helig ande och den högstes kraft. ”Därför skall barnet kallas heligt och Guds son”, som det står i Lukasevangeliet 35.

Och kanske är det så att heligheten ligger just i det annorlunda? Kanske är helighetens förändrande kraft det som kan bidra till att bryta förtryckande normer, det som kan bana väg för en värld där det som nu finns i marginalen får stå i centrum – en värld där den siste får bli den förste.

Petra Carlsson
Professor i systematisk teologi och präst