En konstresa i Gullesons från Fläcka fotspår

Det är lätt att tänka sig glädjen när den tunga skulpturgruppen skuren i trä, målad och förgylld stod klar i Haaken Gullesons verkstad i Hälsingland. Sankta Anna, jungfru Maria och Jesusbarnet lindades in ordentligt ­inför färden, kanske med släde, från byn Fläcka där Haaken ­bodde strax norr om Enångers kyrka.

Där väntade byprästen och den lyckliga församlingen. Årtalet 1520 syns än i dag målat på konstverket utfört i sengotisk stil. Då stod Gulleson på topp som verkstadens ledare. Under sig hade han gesäller och lärlingar. Där gjordes mest kyrkliga helgonbilder och utsirade altarskåp, på vars flyglar (skåpdörrar) bibliska scener målades.

Att hugga i trä med bildhuggarjärn och snida med mejsel för att till sist måla med färgpigment och förgylla krävde samarbetsför­måga hos bildhuggare, målare, förgyllare och andra yrkesgrupper.

En unik svensk stil

I vårt land inköptes ursprungligen skulpturer från exempelvis Nordtyskland eller Flandern. Den svenska och högst särartade stil som så småningom skapades i Haaken Gullkesons verkstad är därför unik. Han tog enligt forskare intryck av norsk-engelska stildrag från Jämtland och Härjedalen, som då tillhörde Norge. Han var också i Stockholm och studerade troligtvis Sankt Göran­gruppen i Storkyrkan.

Vid reformationen på 1500-talet förskonades Sveriges många katolska skulpturer från att förstöras, så som skedde på andra håll. I Norrland höll man på sitt. I dag sägs ett sjuttiotal av de gullesonska konstverken vara bevarade. Många kan ses på Hälsinglands museum. Men att besöka landskapets kyrkor där många av de heliga skulpturerna står är oslagbart.

Än i dag tronar Enångers gamla kyrka mitt i Enångers by. En ny kyrka invigdes 1958, men på sommaren nyttjas den gamla. I prästgården lånas en tung nyckel.

När porten glidit upp uppenbaras en symfoni av valvmålningar och skulpturer. Allt skapat till Guds ära. Här tronar skulpturgruppen som kanske drogs hit på en släde för 500 år sedan. Namnet är Anna själv tredje. Det står för medeltidens populära tregenerationers framställning av Sankta Anna på en tronstol med dottern jungfru Maria på Annas ­högra knä. Maria har Jesusbarnet på sitt vänstra.

Inom konsten talas om värdeperspektiv. Det betyder att Anna här hade huvudrollen och avbildades störst. Hon var omtyckt av kvinnor. De lärda ansåg dock att rangordningen borde klaras ut: Först kom Jesus, sedan Maria och på tredje plats – Anna!

En mästare i måleri

Deras färger lyser. Måleriet avslöjar liksom signaturen Jag Haaken Gulleson målare (med moderniserad stavning) att Haaken var mästare i måleri. Men han var inte bildhuggare. Forskare anser att han inte kunde ha utfört alla arbetsmoment själv. Som ledare för verkstaden signerade han dock stolt vissa verk. Enligt Hälsinglands museum finns signaturer på sex gullesonska skulpturer, varav fyra i Hälsingland. De övriga gullesonska verk man känner till är osignerade. Mellan båda grupperna finns likheter. Skulpturerna inger vördnad. Särskilt tycks en bildhuggare utmärka sig med en extra särartad utstrålning.

Skulpturerna var ­andaktsbilder. Man bad de heliga om förböner till Gud. På Annas dräkt står: Hjälp Jesus, Maria och Sankta Anna. Alla tre har rosiga ansikten och näsor och de bär drag av blyg troskyldighet med sina halvt nedslagna tunga ögonlock. De har höga pannor, runda kinder och små munnar. Leenden anas. Deras milda, lite vemodiga utstrålning ger ett tidlöst intryck. Vem var den gudabenådade skulptören?

I kyrkan finns även tre gullesonska osignerade verk, ett är ett stort Mariaskåp vid altaret med sprakande målningar på flyglarna. I sakristian meddelar ett sorgligt anslag att en skulptur stals 1999. Intill står ärkeängeln Mikael. Även han stals men blev återbördad, dock med en bruten vinge.

Pampiga altarskåp att beundra

I Forsa kyrka finns volon­tärer. Förutom att de håller ett öga på kyrkans oersättliga skatter sprider de trivsamhet. Här bjuds på kaffe med gudagoda kakor. Fyra gullesonska verk beundras; det stora krucifixet och två stora altarskåp med pampiga scener.

I ett sitter Maria i knät på ­Fadern, vars hår och skägg har eleganta korkskruvslockar, också typiskt Gulleson. Och som en uppenbarelse blir Madonna med barnet eller den Apokalyptiska madonnan (Upp 12:1). Hon är signerad Gulleson och bär inskriften Flegum (Fläcka by). Vid henne kommer tårarna. Runda rodnande kinder, halvslutna ögon, små leende munnar. Allvarligt pekar Jesus på språkbandet: Jesus från Nasaret. Åter ett möte med skulptören bland skulptörer.

Ett annat altarskåp, verkstadens mest välbevarade, som nästa dag bara måste ses är passionsskåpet i Njutånger.

Sedan bär det av till Bollnäs kyrka, rik på konst. Här är kyrkoherde Ingrid Augrell verksam. Glatt och sakkunnigt visar hon runt de nyfikna besökarna från Stockholm. Hon berättar att många av kyrkans gullesonska skulpturer nu finns i Hälsinglands museum. Tre återstår. Ett monumentalkrucifix hänger i koret.

– Det är fem meter högt!

Kyrkan har två gullesonska madonnaskåp med Jesusbarn. Paradoxalt nog anses Bollnäsmadonnan, fast signerad, inte höra till Gullesons verkstad. Skulpturerna har helt andra drag. Bara måleriet härrör från Gulleson. Därför signerade han verket, vilket förvirrat forskarna. Snart kan vi dock andas ut. Runt hörnet väntar ett äkta, men osignerat, gullesonarbete.

– Ser ni hålet intill Marias högerhand? Det kan ha varit en relikgömma, säger Ingrid Augrell.

Rosig och rödnäst håller Jesusbarnet blygt fram en öppen bok. Han vänder texten mot oss: Jag älskar dem som älskar mig.

På hemresan görs ett uppehåll i Trönö kyrka med två gullesonska verk. Vid Katarina av Vadstenas fötter vilar en hjort. Hon småler. Vi grubblar. Konstnären som snidade de extra särartat gudabenådade anletena i Gullesons verkstad förblir en gäckande gåta.

Ewa Bigestans