Erik Varden vägleder i stilla veckan med Jesus

Stilla veckan är starkt markerad i kyrkliv – gudstjänster varje dag med höjdpunkter i påsknattsmässan, Matteus­passionen, Händels ­Messias, Jesu sju ord på korset, Stabat mater.

Erik Varden, norsk trappistmunk, har i sin bok Vaka med mig (Silentium) gett en vägledning för den enskildes möte med Gud denna vecka. Översättare är Alva Dahl, som väckte stort intresse med sin bok Längtans flöde 2019.

Varden tar en ovanlig utgångspunkt, han börjar med inkarnationen. Den Jesus som lider, dör och uppstår är densamme som blev människa genom Jungfru Maria. Med sina reflektioner över påsken vill Varden avsiktligt provocera – ordets grundbetydelse är att kalla fram. Han vill kalla fram sin lyssnare och läsare ur en tillvaro som saknar transcendens, ur ett liv där allt är slutet kring här och nu. Han vill ”kalla ut ur självcentreringen, in i visdom och gudomligt liv”. Han kan till och med tala om att kalla ut ur ”det patologiska själsmörker som blivit en folksjukdom i västvärlden”.

Det tillspetsade uttrycket har sin bakgrund i att boken tillkom under coronapandemin, påsken 2021, när all gudstjänst var förbjuden i Norge. Men även före och efter corona i Sverige har ­radions Dagens dikt mycket som bekräftar Vardens ord. Livsglädjen är fjärran.

Vad är då alternativet? Det är ett liv, där Guds människoblivande, inkarnationen, kastar sitt ljus över allt. Varden talar om hur Guds löfte om Kristus ”står redo att iklä sig kött och blod, att fullborda skapelsen i strålande skönhet”.

Men det måste finnas en människa, som är beredd att ta emot detta, och den människan är – jungfru Maria. Varden skriver: ”Immanuel föds som Frälsare, därför att en frälst människa, hans Mor och vår, ger ­honom tillgång till sitt liv.”

Detta sprider ljus över hela Stilla veckan. Det finns, ­säger Varden, en gudomlig frihet i vad Jesus gör och lider. Ingen tvingar honom. Fritt går han sin väg. Varden skriver: ”Häri ligger fröet till den frihet som Kristus ­befriar oss till.”

Erik Varden reflekterar över den kristna trons genombrott i antiken och i Nordens historia. Det var avgörande att de kristna levde på ett annorlunda sätt: ”De hämtade kraft ur gudstjänst och bön, de levde i vänskap med varandra, de uppoffrade sig för varandra, de var barmhärtiga mot nödställda. Detta var avvikande i en brutal omgivning – och det var magnetiskt.

Och vad hände i Norden? Erik Varden svarar: ”Påskens budskap gjorde land och folk mänskligare.”