Cristina Grenholm, kyrko-sekreterare vid kyrkokansliet i Uppsala, säger att etisk reflektion är något vi hela tiden måste underhålla.
– Etiken är ett slags omdömets konditionsträning. Ser man till att underhålla medvetandet om att människovärdesprincipen gäller alla, oavsett skillnader mellan oss, kan man använda den etiska reflektionen när man sedan hamnar
i en svår situation, som till exempel prioriteringar i vården.
Går det att ha människovärdet som huvudprincip i prioriteringar i vården även under en pandemi?
– Ja, det är precis detta etiken handlar om. Människovärdesprincipen säger att alla ska
bemötas och behandlas värdigt. Det ska man göra under alla förhållanden.
– I den otroligt svåra valsituationen mellan personer som ska ha tillgång till respiratorer handlar det inte om vård eller inte vård. Bedöms en person ha dålig möjlighet att klara sig genom intensivvård ska den få annan vård, vilket man också får genom ett värdigt omhändertagande i geriatriken eller – om livet obönhörligt går mot slutet – den palliativa vården.
När det gäller nedstängningens långsiktiga konsekvenser för människors ekonomi och hälsa, säger Cristina Grenholm att andra metoder behövs. Hon säger att kyrkan varit med och lyft situationen för de mest utsatta och varit en röst som uppmanat till global solidaritet.
– Etiken är ett sätt att öva sin blick. Var är min nästa? Vad behöver den? Vad är det som kräver stödpaket eller åtgärder på sikt?
Tycker du att kyrkan nått ut med informationen om att det är viktigt att inte vänta med begravningar, dels för att det inte ska bli fullt på bårhusen och dels för aktens betydelse i sorgeprocessen?
– Död och begravning är det nästan alltid svårt att tala allmänt om. Det är en information som är svår att ta in om man inte är i situationen. Biskoparna var tidiga med att säga att man kan ha en enkel begravning nu och ha minnesgudstjänst senare. Nu finns det även en ordning för det och den bild jag har är att begravningar genomförs.
Matilda Ljungkvist