– Blir det pengar över i församlingens verksamheter, som många gånger ställs in nu, skänk dem till inköp av plast och produktion av skyddsutrustning i hemtjänsten, äldrevården och sjukvården. Så fort det blir luft i församlingens personalschema, också det för att mycket av det ordinarie ställs in, engagera er i volontärarbete som stöttar produktion av skyddsutrustning, säger diakon Pia Palmin Svanlund.
Det var när hon och hennes kollegor i Brännkyrka församling hörde ropen på hjälp från äldreboendena som hennes tankar på omställning av diakonin föddes:
– I kristider är det till kyrkan många vänder sig och det var hit till oss samtalen kom om att så många dog på äldreboendena, här i vår församling som är en stor Stockholmsförsamling. Situationen var ofattbar.
Pia Palmin Svanlund berättar om rapporterna: personal på äldreboenden som församlingens medarbetare vanligtvis brukar besöka led av svår oro för att de riskerade sprida smitta eftersom skyddskläder saknades. Personal sov över på boendena av rädsla för att sprida smitta när de reste hem. Och så den stora mängden äldre som dog utan anhöriga som inte fick hälsa på eftersom besöksförbud råder.
– Vi insåg att det inte var hjälp att handla mat och mediciner som kyrkan skulle erbjuda främst nu. Den delen togs om hand av lokalsamhället, genom grannar och Facebookgrupper. Det var något annat som behövdes mer och vi ställde om för att stötta på bästa möjliga sätt.
Inledningsvis började Brännkyrka församling samla in och skänka skyddsutrustning, men insamlingen blev som en droppe i havet, säger Pia Palmin Svanlund.
– Jag kände starkt att jag kunde göra mer och fick kontakt med initiativtagare till Farsta pop-up fabrik för skyddsutrustning via Facebook. Vi började låna ut bord och så växte engagemanget successivt.