Begravningarna enligt Svenska kyrkans ordning har tappat, från 81 procent 2010 till 65 procent 2020. De borgerliga begravningarna har samtidigt ökat, från 8 till 14 procent och direktbegravningarna utan känd ceremoni från 2 till 11 procent.
Det visar en ny rapport av Lena Sjöberg, Andreas Sandberg och Kristina Helgesson Kjellin på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys. Den bygger på statistik från begravningsbranschen, Statistiska centralbyrån och Svenska kyrkan samt intervjuer med sex utvalda församlingar och pastorat.
Rapporten visar också att andelen medlemmar som begravs i Svenska kyrkan har minskat något varje år från 2010. Pandemiåret 2020 skedde en kraftigare minskning och medlemsbegravningarna landade på 86 procent. Ännu finns inga siffror för 2021, men rapportförfattaren Andreas Sandberg tror på en viss återgång.
– Pandemin är hittills en unik händelse och har uppenbart påverkat de kyrkliga handlingarna på ett väldigt tydligt sätt. Jag tror att vi kommer hämta igen det delvis, men jag tror att den långsiktiga trenden kommer att fortsätta.
Generellt är andelen svenskkyrkliga begravningar högre på landsbygden jämfört med i städerna, men det finns också skillnader inom samma stift och region, exempelvis i Stockholms stift.
– De pastorat och församlingar som har relativt låga doptal har också relativt låga begravningstal. Det skiljer sig i kyrklig tradition mellan olika stadsdelar och olika delar av stiftet, säger Andreas Sandberg.
Även om samtliga intervjuade församlingar uttrycker att samarbetet med begravningsbyråerna fungerar bra så berättar några att de den senaste tiden upplevt att byråerna förespråkat borgerliga begravningar och det finns exempel på reklam som lyfter fram friheten i den borgerliga ceremonin. Rapportförfattarna har gjort sökningar på internet för att se hur de olika alternativen beskrivs.
– På några av begravningsbyråernas hemsidor och några av Svenska kyrkans hemsidor där det står om begravningsgudstjänsten är fokus på formen och ordningen. Man får en känsla av att det är väldigt strikt, men samtidigt betonar de intervjuade begravningsbyråerna att de flesta församlingar gör sitt yttersta för att tillmötesgå de önskemål som finns, säger Kristina Helgesson Kjellin.
Hon påpekar att det är viktigt att Svenska kyrkan i sin kommunikation informerar om att det inom ramen för begravningsgudstjänsten också finns ett utrymme för valfrihet.
– Församlingarna kan lyfta fram att det finns en trygghet i en ordning och tradition som burits genom århundraden, samtidigt som det inte betyder att man inte får ha med en viss sång.
Det är heller inte så enkelt som att alla som väljer en borgerlig begravning inte vill ha några religiösa inslag, menar Kristina Helgesson Kjellin och hänvisar till att Karin Jarnkvists forskning visat att det på borgerliga begravningar kan förekomma psalmer som Blott en dag och Härlig är jorden. Hon menar också att ett viktigt resultat i rapporten är att de så kallade direktbegravningarna ofta faktiskt genomförs med någon form av ceremoni.
– Det finns väldigt lite forskning kring varför man väljer det men det är något som ökat betydligt. I det lilla material vi har ser vi att varje situation är unik men att det inte behöver betyda att man inte sörjer eller inte vill ha någon ceremoni.
Om de svenskkyrkliga begravningarna fortsätter minska i samma takt kommer enligt rapporten närmare en fjärdedel av de avlidna medlemmarna att begravas med en annan ceremoni än den svenskkyrkliga år 2030. Av samtliga begravningar kommer mindre än hälften, 47 procent, att genomföras enligt Svenska kyrkans ordning.
– Det finns ingen lätt lösning, men relationer och det pastorala arbetet är avgörande. Det handlar om vara en kyrka där människor känner att man får komma som man är, från liten till gammal.
