Fastlåst kulturarv lurar tjuven

– Titta här vilket fint arbete som smeden har gjort. Så diskret metallkonsollen följer träskulpturen och ändå ger en sinnlig känsla.

Stiftsantikvarie Niclas Fredriksson vänder varsamt madonnaskulpturen och visar anordningen i ryggen. En metallkonstruktion på baksidan av det medeltida mästerverket, naturligtvis med filt mellan trä och metall, ger en stabil upphängning.

Även om arbetet kommit långt, återstår mycket.
- Niclas Fredriksson, stiftsantikvarie

När han fäster madonnan på väggen igen hörs ett lätt klick i skenan. Ett kvarts varv med nyckeln och sedan sitter skulpturen i princip inuti väggen. Var nycklarna förvaras är en väl förborgad hemlighet.

Det som förut hölls fast av en ståltråd, är nu gediget fastbultat i väggen.

I sällskap av stiftsantikvarie Niclas Fredriksson besöker Kyrkans Tidning kyrkor runt om i Linköpings stift. Med oss är konservator Anna Brandi som under många år arbetade på Riksanti­kvarieämbetet men numera är sin egen.

Hon har fått uppdrag av ett pastorat, i ett annat stift, som ska stöldsäkra sina kyrkor. Pastoratet har en stor samling värdefulla föremål och något måste göras. Eftersom Linköpings stift ligger långt framme är det hit hon har kommit för att hitta inspiration. Det är många delar som ska vävas samman, säkerhet utifrån brand- och stöldperspektiv, tillgänglighet och kostnad. Inte minst tillgängligheten är viktig. Det gemensamma kulturarvet ska finnas till för alla.

– Det är en spännande utmaning att få studera säkerheten i kyrkorna och hitta lösningar. Kyrkan måste kunna visa vårt gemensamma kulturarv på ett sätt som kommer alla till del, säger Anna Brandi, som går runt och känner på föremål som sticker ut.

En lös del gör tillfällighets­tjuven. Allt måste vara noga fastskruvat.

– Det är klart att de som verkligen vill komma åt kulturskatten försöker nog hitta sina vägar, men vi ska göra allt vi kan för att det ska bli så svårt som möjligt, säger Niclas Fredriksson. Vi måste landa på rimliga nivåer.

Linköping stift har med hjälp av kyrkoantikvarisk ersättning stöldsäkrat medeltida skulpturer i tre etapper på ett helt nytt sätt. Bakgrunden är bland annat den serie av stölder som i ett par omgångar drabbat svenska kyrkor, då särskilt medeltida träskulpturer stals.

Tillsammans med den smideskunnige orgelbyggaren Sven Bergenblad i Vetlanda har konstruktionen tagits fram. Tre utförare har tillverkat anordningarna som skräddarsys för varje skulptur. Varje säkrad skulptur, skulpturgrupp, altarskåp eller annat träföremål kostar i genomsnitt nära 30 000 kronor.

Efter samråd om lösningarna för varje skulptur har de tre länsstyrelserna, som är aktuella i Linköpings stift, gett sitt tillstånd till lösningarna.

– Utmaningen är att olika personer med olika kompetenser är tillståndsgivare, säger Niclas Fredriksson. Det gör att det varit olika sorters utmaningar att tillfredsställa olika synpunkter. Men nu har vi hittat modeller som passar.

Även om arbetet kommit långt, återstår mycket, säger Niclas Fredriksson. Förutom effektiva skalskydd med larm ska bland annat brandsäkerheten hanteras. Vid en brand ska räddningstjänsten på väg ut till brandplatsen i den bästa av världar få en utrymningsplan på interaktiv elektronisk väg.

Framme vid kyrkan ska räddningspersonalen veta hur de snabbt får fram nycklarna för att låsa upp föremålen, samt ett så kallat insatskort med en prioriteringslista. Modeller för hur sådana utrymningsplaner och insatskort kan utformas har utvecklats av Visby och Karlstads stift.

En helg i oktober 2010 stals från Tidersrums kyrka utanför Kisa madonnan och Jesusbarnen. I flera år var den gruppens öde okänt, innan madonnan påträffades i Spanien. Jesusbarnet var borta och madonnan sargad.

För ett par veckor sedan kom hon tillbaka från Madrid till Tiders­rums kyrka innan hon fördes till länsmuseet i Linköping. Där ligger hon nu och väntar på åtgärder. Klart är dock att skulpturen ska fästas med en gedigen metallkonstruktion, in i väggen i sin gamla kyrka.

– Nu blir det tid för fundering. Vad ska hända med madonnan, säger Niclas Fredriksson. Ska hennes historia märkas i hennes utseende? Ska hennes krona som blev förstörd fortsätta vara förstörd? Kanske ska man inte återställa hur mycket som helst. Det blir konservatorernas sak att se över. Vi är så glada över att hon är tillbaka, men sörjer över hur ovarsamt hon hanterats och vilka skador hon fått. Nu kommer det i alla fall att bli svårt att plocka med henne igen.