Fem biskopskandidater frågades ut i Visby

De fem kandidaterna fick 45 minuter var och svarade på samma frågor. Utfrågningen, som även finns att se i efterhand, leddes av Peter Wänehag, kyrkoherde med erfarenhet av utlandskyrkan och Eva Staxäng, kommunikatör.

Först ut var Jonas Lindberg, församlingsherde i Uppsala domkyrkoförsamling. Han hade valt att inleda sin utfrågning med psalmen 256 Var inte rädd.

Hur ser din kallelse ut att bli biskop just i Visby stift?

 – Jag tycker väldigt mycket om Gotland. Det är en plats jag trivs att vara på och jag har goda erfarenheter av utlandskyrkan. När jag fick frågan tänkte jag att det är en kallelse som jag måste pröva.

Jonas Lindberg nämnde Steve Jobs som en av sina förbilder på grund av hans förmåga att tänka självständigt och berättade att han besökt många utlandsförsamlingar, särskilt som student.

 – Jag har sökt tjänster i Skut men aldrig fått någon, så jag tänker att enda chansen att få bidra till Skut kanske är som biskop, sade han skämtsamt.  

Hur vill du beskriva ditt ledarskap?

 – Jag vill till att börja med sätta en bra struktur, för att skapa arbetsro. Jag tycker att kommunikation är viktigt. Och det är viktigt att stötta och uppmuntra mina medarbetare på olika sätt.

Vilka är kyrkans mest brännande teologiska frågor i dag?

 – Jag tänker att vi behöver akta oss för den inre sekulariseringen. Jag tror att om den får härja fritt finns ingen kyrka kvar.

 – Om vi i våra medarbetarlag inte ens där känner oss bekväma med att tala om vår egen tro tycker jag att det är ett problem och det måste vi var uppmärksamma på och arbeta med.

Hur vill du att samarbetet med andra samhällsaktör ska se ut inom det diakonala?

 – Där behövs en analys av vilka behoven är och vad vi som kyrka ska gå in i. Då får man titta på vad andra gör och vad vi kan göra utan att ta över ansvaret från någon som borde göra det.

Jonas Lindberg berättade att Facebook är en de appar han använder mest i mobilen och att han föredrar biografier framför deckare.

 Jakob Tronêt, kyrkoherde i Sigtuna fick starkast stöd i nomineringsvalet och hade valt psalm 275 Led milda ljus.

Hur ser din kallelse ut att bli biskop just i Visby stift?

– Kallelsen för mig är tydlig i det att jag är kallad att följa Jesus och så har jag upplevt en kallelse att bli präst. Som en följd av båda så står jag till förfogande.

Jakob Tronêt berättade att han beundrar människor med en stark vision, exempelvis Greta Thunberg. Han gillar dataspel och deckare.

Hur skulle du beskriva ditt ledarskap?

– Jag tror att jag kan uppfattas som inspirerande och idérik. Jag vill se möjligheter och lösa problem.

Vilka är kyrkans mest brännande och viktiga teologiska frågor?

– En fråga som är viktig i vår tid är att säga att det med tro är något man kan bejaka intellektuellt. Man behöver inte slänga ut hjärnan för att man släpper in Jesus i hjärtat.

Kyrkan är bärare av tradition men måste också verka för förnyelse, hur kan det samverka?

– Jag tror att fira högmässa och att läsa Bibeln, men också att läsa dagstidningen och möta så mycket människor som möjligt som inte lever i vår kyrkas sfär hjälper oss att hitta den balansen. En nyckel är musik.

Hur får vi frimodiga kristna som vågar vittna om sin tro?

– Frimodighet betyder inte att alla som tror på Jesus ska gå ut på torget och sjunga sånger om Jesus och dela ut pamfletter.  Utan också att en person på måndagsfikat kan säga att jag var i kyrkan i helgen, som en naturlig del i sitt liv.

Jakob Tronêt lyfte psykisk ohälsa bland unga som en viktig fråga för diakonin att ta itu med.

– Varje tonårssjälvmord som inte äger rum är en enorm insats. Så det ser jag som en viktig diakonal insats och jag vet också att det funnits sådana projekt här på Gotland.

Han berättade att han använder ljudboksappen Bookbeat ofta i mobilen och att han utöver deckare också läser biografier.

Carin Åblad Lundström, kyrkoherde i Lagunda församling, valde psalmen 297 Härlig är jorden. Hon berättade att hon ser upp till idrottsmän och tycker om återbruk.

Hur ser din kallelse ut att bli biskop just i Visby stift?

– Frågan kom lite oväntat. Jag har försökt läsa på lite och tänkt att det är så här kallelsevägen är.

Hur tillgänglig tror du att du som biskop kommer vara för församlingarna?

– Jag gjorde en excelfil och skrev upp alla församlingar och tänkte på min egen biskop i Uppsala hur tillgänglig hon är. Jag gjorde kalkylen hur mycket man hinner på ett år.

Vad tror du kyrkan hemma kan lära sig av utlandskyrkan?

– Jag tror vi lärt oss mycket under pandemin vad gäller lite snabbare omställning och beredskap. Jag tror också man ska lära sig att man måste kunna ha flexibilitet i de olika uppdragen, att fler gör olika saker i sina tjänster.

Det talar mycket om medlemskapet och dopet. Hur ska man tala om dopet så det upplevs som angeläget?

– Det finns många fler sammanhang i dag och det gäller att finnas i samtliga. Vi fick under pandemin en tillströmning av dop i min församling på grund av att vi hade en utomhuskyrka.

Hur ser du på kyrkans roll och din roll som biskop som opinionsbildare?

– Biskopskollegiet är en tydlig opinionsbildare, det är inte bara en fråga om den som sitter på biskopsstolen i Visby utan man är en del i ett större kollegium.

Hur får vi frimodiga kristna som vågar vittna om sin tro?

– Där gäller det att föra samtal. Högt och lågt, vitt och brett. Där har jag lärt mig mycket av hemlösa, för de är så direkta på samtal.

Carin Åblad Lundström berättade att hon använder Instagram flitigt, föredrar utlandssemester framför hemester och läser tidningen på nätet.

Erik Eckerdal, präst och direktor för Samariterhemmet i Uppsala, valde psalmen 781 Jesus Guds son. Han såg Gandhi som en förebild och gillar idrott och musik.

Hur ser din kallelse ut att bli biskop just i Visby stift?

 – Som prästvigd för Visby stift ser jag det ganska naturligt att svara ja på frågan om att bli biskop, även om det är ett stort beslut att ta.

Hur vill du beskriva du ditt ledarskap?

 – Jag vill skapa strukturer och delegera i hög grad, men också få återkoppling på att det som är delegerat blir gjort.

Erik Eckerdal anser att det vore bättre om Skut var tydligare integrerad i Visbys stiftsorganisation.

 – Alla strukturer går att få att fungera så länge man samarbetar, men det är inte samma som att det som att det är den bästa strukturen.

Kyrkan är bärare av tradition men måste också verka för förnyelse, hur kan det samverka?

 – De är varandras förutsättningar. Den livgivande traditionsförnyelsen innebär att vi har en djup förståelse av den egna traditionen. Man kan dra en parallell till vett och etikett. Den som kan det kan ta ut ganska stora svängar medan den som ska lära sig blir betydligt mer bunden.

Hur ser du på kyrkans och din roll som biskop som opinionsbildare?

 – Kyrkan har en roll att spela, men jag tror mindre på teoretiska utfall och mer på att verkligen göra förändring.

Hur då?

 – Till exempel genom att identifiera ett problem, det kan handla om missbruk eller utanförskap, och sedan skapa strukturer för att tjäna de personerna.

Erik Eckerdal berättade att han ofta är inne på Youtube, gärna läser biografier och semestrar på hemmaplan.

Ulf Lindgren, domkyrkokaplan i Stockholm, valde psalm 38b För att du inte tog det gudomliga.

Hur ser din kallelse ut att bli biskop just i Visby stift?

 – När jag fick frågan tänkte jag att ojdå. På Gotland har det blåst vindar och Gotland har kyrkor men inte så mycket pengar. Utlandsstyrkan är också utan så mycket pengar. Sedan började jag ringa samtal.

Ulf Lindgren ser Astrid Lindgren som en förebild, gillar spinning och historia. Han planerar att som biskop använde tekniken för att skapa samhörighet mellan personal på Gotland och i utlandskyrkan.

 – Två gånger om dagen kommer jag att zoom-be. Morgonbön och kvällsbön.

Vad kan kyrkan hemma lära av utlandskyrkan?

 – Volontärer. Det finns massor av människor som vill hjälpa till men man har inte alltid strukturer för det.

Hur skulle du beskriva ditt ledarskap?

 – Lyssna, entusiasmera och peka ut en riktig vart vi är på väg och varför.

Vilka är kyrkans viktigaste och mest brännande teologiska frågor?

 – Vi pratar mycket om Gud men pratar vi med Gud? Vi måste börja där, med vår egen andlighet. Kraften att kunna göra ett bättre samhälle måste vi hitta i det att vi känner att vi vandrar tillsammans med Gud.

Hur ser du på din och kyrkans roll som opinionsbildare?

 – Vi måste försöka vara lite lekfulla. Om vi är för pompösa och för mycket lärare så orkar folk inte lyssna.

Hur skulle du som biskop kunna stärka det diakonala engagemanget?

 – För det första är frågan: varför är det så få diakoner på ön? Borde det inte vara fler? Diakoner har en väldigt speciell kompetens som vi präster inte har. Sedan är frågan vad de ser för behov. Jag tror att det är stor skillnad i Visby och på landet.

Ulf Lindgren berättade att han ofta kollar väderappen i mobilen, läser tidningen digitalt och trivs med semester på hemmaplan.